I en intervju i Expressen berättar Kattis Ahlström om utmaningarna som styvfamiljslivet innebär, och vikten av självmedkänsla. Hon tycker sig ändå ha haft ett barnperspektiv och det är riktigt – barnen är viktiga. Men eftersom att styvfamiljen är ett komplext socialt system i ständig förändring med många viljor, förväntningar och syften så är det inte lätt att navigera sig fram. Det går inte att sätta ett perspektiv framför ett annat – det gäller att kunna se och försöka förstå helheter.

Ett hjälpsamt sätt är att skaffa sig några grundläggande principer som står som hörnpinnar i det egna och i det gemensamma livet. Det kan exempelvis vara en viss mängd egentid per vecka för att få tid till reflektion och återhämtning. Andra principer kan vara att leka tillsammans – vuxna och barn, för att skapa kittet i familjen. En tredje princip kan vara att ledarduon, dvs de vuxna i en styvfamilj, investerar i coachning hos en terapeut några gånger om året, för att stärka relationen.

Grundläggande för att överhuvudtaget överleva i en styvfamilj är att fundera på om man ens vill vara där. Utifrån personlighet och livsväg kanske man behöver tacka nej trots att kärleken och attraktionen är stor eller så hittar man alternativa lösningar med exempelvis särboskap. Kärnfamiljsnormen passar långt ifrån alla..

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *