Kategori: Psykologi

Att skriva anden ur flaskan

(Tidigare publicerad på Coachingguiden)

Allting levande kommuniceraroch särskilt vi däggdjur är riktigt bra på det. Diande ungar kräver uppmärksamhet; människobarn extra mycket. Vi föds alla prematura och hjärnan fortsätter utvecklas utanför mammas mage. Helt färdigväxta är vi först i 25-års åldern men hjärnans plasticitet (formbarhet) gör att förändringar genom exempelvis lärande, pågår hela livet. Sådant ställer höga krav på både uttryck och inlyssning.

Talspråket är givetvis en av våra viktigaste kommunikationskanaler, men det är kroppsspråket som ljuder starkast. Minsta rörelse i någon av ansiktets fina muskler, gör att vi kan avläsa känslor som vrede, glädje eller ledsnad.

Den här förmågan att snabbt känna av och tolka omvärlden sker i stor utsträckning automatiskt och utifrån inlärda, mentala scheman vilka är baserade på tidigare erfarenheter. Det är ett mycket energiekonomiskt sätt att använda kunskap. Lärande tar på krafterna. Reflektion kräver tid. Men för att bryta ny mark, få förändrade insikter och därmed finna en annan riktning i livet, så behöver vi orka stretcha ut oss ibland, eller snarare – checka av inåt.

I vår överkommunicerande tid kan vi oavbrutet få till oss Gud och hela världens alla åsikter. Ja, även den här artikeln försöker styra dig med goda råd. Till slut är vi alla ett gäng åsnor mellan hötapparna, osäkra på vad som är rätt och fel.

För att kunna hantera dessa bombmattor av intryck, behöver vi lyssna på den enda som har svaret på våra alldeles egna livsfrågor om vem jag är och vart jag är på väg – vårt egna själv. Men även i vårt inre ljuder ofta en kakafoni av röster som kräver uppmärksamhet. För att sortera bland dem föreslås följande: en penna mot papper.

Först när tanken får form i bläck, kan vi börja stryka under vad som är av godo och stryka över det som kan släppas iväg som en heliumballong.

Bara efter ett par skriv-sessioner kan man återupptäcka gamla drömmar och höra oväntade viskningar om framtiden. Den darrande livskompassnålen får möjlighet att stilla sig mot en tydlig riktning.

Men vägen framåt kommer inte nödvändigtvis vara rak eller lätt. Kanske är det därför många av oss undviker det inre samtalet. För att vi vet vad som behöver göras, men är rädda för att höra det.

Så medan vi omedvetet inväntar att livet en gång för alla kommer att ta oss i örat och kräva förändring, det vill säga, när en svår sjukdom drabbar oss, eller en förlust eller något annat omvälvande som ställer saker på sin spets – medan vi inväntar det, fortsätter vi att gömma oss bakom ”måsten och borden” eller lever efter andras sanningar.

Men den tålmodiga längtan vilar stilla som i en Aladdins lampa i väntan på att gnidas. Detta som är helt nödvändigt, men känns alldeles omöjligt. Drömbilden, överväldigande som anden som bara väntar på att få släppas ut och torna upp sig över oss.

Önskan kan handla om att leva i ett annat land, starta ett företag, våga närma sig kärleken eller ändra yrkesbana radikalt fast man är långt över sextio år.

Vilka drömmar man än har, kan det vara hjälpsamt att veta att det människor ångrar mest på sin dödsbädd, är inte att de ställde upp mer för andra, utan att de inte gjorde mer av sådant de själva ville. Med det framtidsscenariot, vågar man kanske gnida lite på den där lampan av möjligheter genom att försiktigt skriva svar på frågor som: ”När jag är riktigt rik så ska jag …” eller ”När jag var liten var min stora dröm att bli … vill jag det också idag?”

När vi visualiserar framtiden visar vi hjärnan nya scenarion.Kanske pyser det sedan sakta, eller så kommer allt på en gång – både svaren och lösningarna. För hjärnan kan inte skilja på fantasi eller verklighet, utan agerar på båda sakerna som sanning. Detta är besvärligt vid fobier och ångest, men en välsignelse för positiva förändringar.

Så, om det den döende ångrar allra mest, är det hon inte gjorde för sig själv, och om man genom att skriva får fatt i drömmar som sedan via hjärnans förmåga att omforma sig kommer att kunna skapa ett nytt liv genom drömmar som slår in, då får du följande uppmaning: Tag ett papper och en penna och svara på frågan:
”Vad väntar jag på?”

Balansera det feminina och maskulina

Det mesta i världen är dikotomier– dag och natt, liv och död, sol och måne, upp och ner, kvinna och man. Det ena är det andras förutsättning för att tillsammans bilda en helhet. Den mest universella dikotomin  är just den mellan manligt och kvinnligt beskriven av psykoanalytikern Carl Jung  som anima och animus.

Den manliga och den kvinnliga energin inom oss, vilka inte alls har med kön att göra utan handlar om aspekter i varje människas psyke. På grund av hormonnivåer och social träning, tenderar män ha mer av animus och kvinnor mer av anima och framtiden ligger i händerna  på att vi lär oss att balanserade bägge energierna inom oss.

Skillnaden mellan anima och animus

Den maskulina principen utgörs av tanken, det logiska sinnet, förnuft, struktur, lag och ordning, systematikoch så vidare. Animus är som glaset som håller inne vattnet så att det inte flödar över och rinner iväg. Hans faderliga erfarenheter, klokskap och hållfasthet är viktiga men kan övergå i stelbenthet och stagnation. I sagor symboliseras animus av den gamle kungen som ibland måste dö eller avsättas för att ge plats för nytt tänkande.

Den feminina principen handlar om känsla, kreativitet, intuition, samspel med andra och kontakten med det undermedvetna. Anima vill ha förändring och växt; förälskelse och bus. Men blir hon gränslös, alltså utan den manliga aspekten som sätter stopp och håller ordning, övergår hon i skitprat, huvudlösa projekt, ”sätter en kniv i ryggen” på andra och blir rent galen. Hon är vattnet som riskerar att flöda över glaset och förspillas helt. I sagan är hon den onda styvmodern, vars make inte har kraft nog att hindra henne.

Den maskulina/tankens aspekten blir rigid, fanatisk och våldsam om han inte balanseras av det feminina. Det är därför det är så oerhört farligt att hålla unga män utanför samhällsgemenskapen genom att inte ta dem i bruk. För då samlar de sig i flock med liktänkare (ex. huliganer, extrema organisationer) och de blir oattraktiva som partners och blivande fäder. Och det är då de slår i botten av Animus – de får ingen träning i hänsynstagande, empati eller kärlek. Saknaden efter gemenskap och ”det mjuka” dövas med droger, hjärnan slås ut helt och vi riskerar att få veritabla mordmaskiner mitt ibland oss.

När det feminina/känslan blir för dominerande kan hon skada sig själv eller andra genom psykningar och sladder. Hon fastnar i detaljer och vågar inte stå upp för vare sig själv eller andra. Du kan hitta henne i dysfunktionella arbetsgrupper på “kvinnliga” arbetsplatser inom vården och skolan tex.

Det finns ingen som helst värdering i dessa bägge energier – feminint och maskulint. De ÄR. Men de fungerar bäst i balans och vi strävar alla mer eller mindre omedvetet efter att få dem i våg. Det är till exempel inte ovanligt att man ser extrema machomän med extrema kvinnliga våp. Det är för att bägge har ett behov av den förtryckta aspekten inom sig men i stället för att lära känna och respektera sin egen inre man respektive kvinna, söker man det i en partner.

Den feminina kraftens återkomst

Sedan Upplysningen på 1700-talet har den manliga principens rationella, byråkratiska, materiella, mekaniska, logiska paradigm fått härja fritt. Och det har varit fantastiskt för människans utveckling! Vi har fått en otrolig höjning av levnadsstandarden, besökt månen och blivit med Internet. Men den extrema tillväxten på alla områden har också påverkat både människor och natur negativt på många sätt.

När en person, en plats eller en nation befinner sig för mycket i en av energierna blir det slagsida. Sverige präglas starkt av maskulin energi. Det ska vara rationellt och systematiskt. Att visa starka känslor kallas för att vara ”osvensk” och ses på med lite förakt. Vi har en fullständig besatthet av millmiterrättvisa och jämlikhet som inte finns någon annanstans. Men i stället för att leva för att tjäna ett välfärdssystem, behöver vi åter lära oss att leva och färdas väl i våra egna liv. Såsom svensken gjorde för 1000 år sedan innan hon dränktes i det patriarkala, det vill säga de romerska prästernas tankar om monogami, arbetets helighet och skatter i form av tionden som numera mångdubblats.

Det maskulinas dominans i Sverige bryter ner samvaron och familjelivet till rationalitet och ekonomi. Ett ständigt beräknande av “vad kostar det”, ”vad får jag, materiellt sett” – aldrig känslomässigt, utvecklingsmässigt. När Swedbank basunerar ut att det kostar 1,2 mnkr att ha ett barn, blir det ett rött skynke för den gräsrot som lever på marginalen och hon håller sig från att skaffa fler barn, trots att människans största skatt är relationen till andra.  Det feminina – anima ser till helheten och förstår att den materiella energin är nödvändig och god, men bara till en viss nivå.

Det är nu hög tid att låta pendeln gå tillbaka och balansera animus med anima – förnuft med känsla. Detta är ett arbete som verkligen inte gäller enbart kvinnor utan alla människor. Allt förändringsarbete börjar inom oss själva och steg1 för att få världen i balans igen, handlar om att se den egna skuggan – vad är det vi tryckt bort inom oss för att det inte passade sig inom de sociala normerna?

Vi behöver återupprätta och uppskatta de goda sidorna i den feminina principen – omvårdnad, långsiktigt tänkande, kommunikation och samarbete. Indianledaren Oren Lyons talar om att varje handling skall ske med tanke på sju generationer framåt. Alltså, hur påverkar våra val människorna som lever om 175 år?

Att träna sin anima och animus

Självkännedom är grunden till goda relationer och god hälsa. Se på dig själv – är du alldeles för mycket i det rationella, behöver du berusa dig i kreativitet och en nypa galenskap. Dansa, lek och skoja. Ägna tid åt att hjälpa andra att växa – en planta eller en tonåring.

Är du för flödande, ser att tiden inte räcker till, ständigt hamnar i passioner som förgör dig och du förstår inte hur. Strukturera upp dig – gör en lista över vad du vill med livet och rent konkret hur du ska ta dig dit. Ta kontakt med din inre fader som sätter stopp och ordnar till.

Och så här låter man anima och animus växelverka i sitt inre. Ju skickligare man blir, ju mer balanserad blir den yttre världen.

Bildresultat för yin yang

Gör ett av få evidensbaserade personlighetstest

Det finns en rad personlighetstester:
Meyers-Briggs Type Indicator (MBTI), en av världens mest använda tester, är baserad på CG Jungsteori om balansen mellan tanke-känsla-intution-sinnesförnimmelse.

DISCsom blivit känt i Sverige på senaste tiden genom den svenska storsäljaren ”Omgiven av idioter”, som talar om fyra kvaliteter: Dominans-Inflytande-Stabil-Konformitet. Författaren Thomas Eriksson har fått en del kritik från psykologerom att förenkla det enormt komplexa i att vara människa.

Den enda evidensbaserade personlighetstesten, det vill säga som man genom vedertagen forskning kan se är stabil över tid, situation och mellan kulturer är Big Five-skalan, eller Femfaktors-teorinpå svenska.

De fem faktorer som mäts är:

* Öppenhet (openness) – att vara nyfiken, kreativ, uppskatta konst osv.
* Samvetsgrannhet (Consciousness) – planerad, självdisciplinerad, målinriktad
* Extrovert – Energi,självsäkerhet, stimulerad av andras sällskap
* Vänlighet (agreeableness) – medkännande, samarbetsvillig
* Neuroticism- grad av emotionell instabilitet (lätt att känna ilska, oro)

Bifogad länk går till ett onlinetestframtagen bland annat av psykologen Dr Jordan B Peterson, författare till ”12 livsregler” som just nu tar världen med storm.

Testet är på engelska och kostar ca 10 dollar (100 kr) och det är klart värt pengarna.

Är du intresserad av att får en bra bild av dig själv för att kunna jobba vidare mot ett liv – inte av ständig lycka (det är ett ointressant och omöjligt mål), utan mer en förmåga att ta de oundvikliga motgångarna och nederlagen på ett stabilare sätt – gör testet 🙂

https://www.understandmyself.com

In transit

Just nu rör jag mig mellan mina två världar. Två hemmor. Det vanliga och där jag växte upp. Tiden suddas ut. Dekaderna smälter samman.

Ung-vuxen. Minnen eller realtid?

Stadsgatorna är ändrade men ändå lika. 1800-talsbyggnader och grånad asfalt tillsammans med krom och Citybanans nya nedgång.

Här gick jag väl bara som igår? Dansade på krogarna, tog tunnelbanan mot jobbet.

Måsarna från Nybrokajen kastar mig tillbaka till Skärgårdsstaden.

Dessa boplatser; alla människorna som präglat mig. Gjort avtryck i varje cell-ritning som föds i mig igen och igen.

De där cirklarna som öppnar och sluter sig i en ständig, pulserande hjärtrörelse.

Till det sista andetaget.

Själfullt skrivande

Att skriva till sig själv  är en starkt terapeutisk process där man når andra nivåer i det egna medetandet. För när jag skriver till mig själv –
Vem är jaget och vem är självet?  Vilka nya synvinklar får det samtalet på livet?

Foto: Ingmar Bergman ”Persona”

Jaget, personan, masken eller den/de personligheter vi behövt utforma och lägga oss till med under livsresans gång, har som syfte att få oss att bli accepterade av flocken. Detta är inget falskspel, eller snedvridet beteende utan fundamentalt för det mänskliga släktets existens. Flocken – familjen och kulturen, är helt avgörande för artens överlevnad.Vi behöver vara hyfsat lika, anpassa oss och samverka.

Men viktigt för individens välmående är att också komma i kontakt med sitt egna inre och låta det få sitt utrymme att blomma, för att sedan återgå till att integrera med det yttre i en evigt växelspel.

I de andliga traditionerna förklaras den inre kärnan ofta som själen som på ett eller annat sätt sitter samman med världsalltet. Vi har alla en skärva gudomlighet inom oss och den är direkt nödvändig att vara i kontakt med.

Det är i stillheten, bortom det larmande livspusslet eller den dövande konsumtionen som det går att höra sitt själv. En del söker sig till naturen eller mediterar för att kunna lyssna inåt. Skrivande är en annan väg att gå.

  • Använd helst papper och penna. Det sker något magiskt när vi är analoga i kreativa processer.
  • Det lättaste sättet att komma i kontakt med sig själv är att ta på sig den medkännande intervjuarens roll. Använd öppna frågor för att få kontakt:

Hej min vän. Vad roligt att få tala med dig. Hur mår du? 
Finns det något jag kan hjälpa dig med?
Hur skulle ditt liv se ut om du fick önska?
Vilka vägar finns det som du inte vågat prova än?
Vad kan du göra för att må bra?
Är du verkligen så ensam som du tror?
Hur har det sett ut i livet tills nu?
 Ibland tar Jaget över med ilska, bitterhet, sorg och fördömande. Det är okej – ibland behöver man få släppa på ventilen. Men när Självet svarar är det i neutral form, med fokus på medkännande och tidlöshet. Det ger möjligheter att öppna upp för nya tankar och vinklar på en situation:


Exempel Jaget:
 Min jävla farsa söp bort hela min barndom, jag förlåter honom aldrig.

Exempel Självet: Min pappa sjuk i alkoholism. Det har hittills påverkat mitt liv negativt och det är svårt att förlåta.

Fortsätt dialogen med följdfrågor såsom –  Och det betyder att…?

  • Låt handen arbeta av sig själv, analysera eller censurera inte svaren. Du kan alltid riva sönder och kasta pappret sedan. Det viktigaste är inte att spara dessa texter utan att tömma huvudet på tjatter, komma i kontakt med själen och få syn på nya fasetter.
När floden ändrar sin riktning på grund av ett naturligt hinder som en klippa – Meanderslinga. Foto: David Darling

Vill man dock följa sin andliga utveckling finns det  ett värde i att spara sina inre samtal. Skaffa då gärna en vacker bok – linjerade eller olinjerad, för att se hur tanken rör sig som en meanderslinga, som den analytiska psykologins fader CJ Jung uttryckte det. Det vill säga den så kallade individuationsprocessen, att finna ut vem man är bortom kultur och fostran, är en snirklig resa som pågår hela livet och man uppfattar inte alltid att man rör sig och vart, men med tiden har man gått längre sträckor än man trott.

Så, skrivandet är inte alltid en publik affär. Det vill säga, som skribent skriver du lika mycket för dig själv – kanske mer – än du låter andra läsa. För att kunna skapa riktigt goda berättelser med välgrundande karaktärer- börja med att känna dig själv.

Träna lugn i stormen

De senaste veckorna har vi nåtts av fasansfulla nyheter från Frankrike och  Tyskland, och krutdurken Turkiet har spätt på instabiliteten i Europa. Kontrasten mellan svensk högsommar och våldsvågen är surrealistisk. En man med semester-stubb som hängde över sin cykel på torget, uttryckte just det svårgreppbara i att sitta på sitt skärgårdsställe och då, i realtid ta del av statskupps- tweets från Ankara och Istanbul.

Det är lätt att dras med i känslostormarna när terrorn spränger in i våra vardagsrum. Rädsla för att själv drabbas av våld. Oro, ångest och sorg över att se medmänniskors lidande.

Känslorna får oss att överleva…

Psykologiprofessorn dr. Paul Ekman är en av världens ledande experter på känslor. Tillsammans med Dalai Lama har de kartlagt och visualiserat  människans fem grund-känslor: Glädje, avsky, ilska, rädsla och sorg. Känslor går igenom olika stadier som till exempel rädsla som kan spänna från nervositet till ren och skär skräck (terror).  Hot mot den egna säkerheten, ormliknande former eller åska kan utlösa rädsla. Vi reagerar på rädsla genom att t.ex undvika,tveka, älta eller skrika.
atlasKänslosystemet uppstod för vår överlevnad och det reagerar före tanken. Man springer när ett hot annalkas;  vid förälskelse kan omvärlden tycka att man beter sig huvudlöst. Känslor är nödvändiga men sätter också käppar i hjulen för både oss själva och andra när vi missförstår (känslodrivna) beteenden.

…men vi behöver lära oss reglera dem

Känslor är som vågor – de uppstår med olika intensitet, eller höjd, för att sedan dra undan igen.  Hur vi klarar av att hantera dessa vågor, beror på vår grundnivå, ”baseline” och  hur snabbt vi klarar att återgå till ett lugnt tillstånd efter höga känslovågor.

Vi har ett ansvar för att skapa en sund känslomässig livsmiljö för de runt omkring oss, men först behöver man själv bli medveten om sin inre miljö, hur den skapats och hur den kan omskapas. Våra största läromästare är familjen och de närmaste vännerna – på dem ser vi hur känslomässigt vältränade vi är.
Vi har också ett ansvar att att välja miljöer där vi mår bra. Miljöer som balanserar den känslomässiga utvecklingen; som inte trubbar av oss eller bränner ut oss.

Eftersom känslorna är instinktiva behöver vi träna på att gå emot en naturlig, nedärvd reaktion. Det är den där nanosekunden mellan att få en känsla och att agera på den som hela skillnaden ligger.

Men hur gör man då?

  • Man behöver börja studera sitt eget känsloflöde och notera tankarna som uppstår i olika situationer. Skriv en dagbok under en månad och ringa in de tillfällen då du reagerat känslomässigt utan någon direkt, giltig anledning. De tillfällena  avslöjar vad Ekman kallar ”Emotional Alert Database”, alltså präglingen  vi har med oss från tidigare erfarenheter. Dessa rör sig ofta kring teman – identifiera vilka teman som sätter igång dig. Nästa gång du kommer i en situation du vet triggar dig, var förberedd genom att träna din impulskontroll:  meditera eller känn in kroppen (kropsscanning). Alternativt avboka mötet/släktträffen tills du känner dig starkare.
  • För känslomässig balans behöver vi träna mindfulness 20 minuter om dagen, 4 dagar i veckan under 6 månader. Till skillnad mot att lära sig cykla behöver man fortsätta med detta under resten av livet. Precis som man håller muskler i trim, håller man känslor i schack.
  • Det bästa sättet att se hur våra känslor påverkar andra är att avläsa deras ansiktstuttryck; det speglar vårt beteende. Ser du lyckan i hans ögon? Besvikelsen i hennes kroppspråk?
  • Ett lite svårare men också effektivt sätt att läsa av sin egen känslobarometer är genom att lyssna in kroppen – när spänner sig musklerna, vart ökar kroppsvärmen, känner du svettningar? Scanna av dig själv med jämna mellanrum.
  • facesPaul Ekman och hans team upptäckte redan för 20 år sedan att vi kan förändra våra känslor genom att först förändra ansiktsuttrycket.  Den svåraste känslan att skapa genom ansiktet är glädje. Det är inte bara att le med munnen, utan även ögonen.  Våra allra minsta ansiktsuttryck tolkas blixtsnabbt av omgivningen – och allra särskilt av våra barn.  Fake it ’til you make it 🙂

Våra andliga ledare visar fredsvägen

Det viktigaste vi kan göra idag när media bombarderar oss med känsloaktiverande nyheter om våld och död är att behålla lugnet. Det handlar inte om att stoppa huvdet i sanden och bli passiv. Syftet med terrorism är ju att skapa paralys, rädsla och lidande, känslor som i sin tur aktiverar hämndlystnad. Det är just den spiralen man genom känslokontroll vill stoppa för att skapa bättre förutsättningar för att hitta långsiktiga, hållbara lösningar i orostid. Det första steget är att ta kontakt med sitt eget lidande och trösta det.

Den vietnamesiske, andlige ledaren Thich Nhat Hahn citerar i sin bok ”Bli fri från din rädsla med hjälp av mindfulness” , Buddhas ord:

Jag har sett djupt i sinnet hos olyckliga människor och bakom deras lidande såg jag en slipad kniv. Eftersom de inte ser den kniven hos sig själva har de svårt att hantera sitt lidande.

Thich Nhat Hahn manar till se den kniven också i sitt eget hjärta (databanken som Ekman talar om ovan) och att inse att lidande många gånger handlar om missförstånd – vi har inte hela bilden utan tolkar verkligheten utifrån de få parametrar vi ”ser”. Genom djupt lyssnande (deep listening) och medkänsla  med de sår som finns både i oss själva, och som är nedärvda i nationer, i generationer (krig, kolonialism, naturkatastrofer, epidemier etc.) , uppstår möjligheten att omvandla rädsla och vrede till helande relationer.

Dalai Lama (NY Times 160613: ”Why I’m hopeful about the world’s future) delar också ut medkänsla som medicin mot våldet. Trots vår tids stora utmaningar – klimatfrågan, krig och sociala spänningar till följd av flyktingströmmar, är hoppet stort inför framtiden. Människor under 30 år har en helt annan inställning till hur världen ska styras: Dialog som konfliktlösning, hållbar konsumtion och att omfamna globalisering möjligheter till fri handel och kulturellt utbyte. Goda nyheter säljer kanske inte lika bra som kickskapande negativa, men varje dag sker mirakel, bara man tittar efter dem.

Medkänslans revolution

dalai lamaMedkänsla (från latinets com’pati – med passion, känsla) är det mest radikala att ägna sig åt i dessa tider och det börjar inom var och en av oss. När vi lärt oss reglera negativa känslor och i stället odlar glädje och kärlek klarar vi också att vara kloka och aktiva deltagare i den tid vi lever i.

Det innebär inte att de som bryter mot våra lagar och skadar sina medmänniskor inte ska bära ansvar för sina handlingar. Det handlar om att upprätthålla integritet och ett civiliserat beteende så att vi även imorgon kan stå  för de handlingar vi gör idag. Hur upprörda och rädda vi än är. Vi behöver hjälpas åt att hejda oss ibland. Stanna Upp, Iaktta,  Förstå, Lära – sedan Agera Klokt.

Det handlar också om att medverka till att kommande generationer får det bästa känsloklimatet som går att skapa utifrån vår nuvarande kapacitet (varje generations iq ökar). Det innebär att vi aktivt måste ägna oss åt kvalificerad hjärngymnastik. Det är ansträngande och kräver ett livslångt engagemang som bland annat Paul Ekman lärt oss.

Och trots träningen kommer vi ändå att vara spydiga mot partnern, gnälliga mot barnen, döma grannen, vara självömkande och snarstuckna utan orsak. Men ibland, oftare och oftare – uppfattar vi hur den där icke-stöttande känslan sticker upp sin lilla nos och sätter fart mot de kretskort i hjärnan som sabbar friden och förstör relationerna, och plötsligt kan vi medvetet tänka – ”Nej, idag vill jag inte bli förbannad över att mjölken står framme”. Och så ställer vi bara in mjölken utan något drama och fortsätter dagen med ett stillsamt sinne.

För det är i det där mellanrummet mellan impuls och handling som freden bor, både induviduellt och internationellt.

 

Läs mer >>

Paul Ekmans känsloatlas

 

Föräldrakomplexet är hindret vi behöver lära oss passera

Författaren och journalisten David Lagercrantz beskriver i Sommar i P1 sin relation till den dominante fadern tillika författaren Olof Lagercrantz. Hela livet söker David faderns godkännande; att få duga.

Denna förväntan på bekräftelse från föräldrarna är det många av oss som lever med långt upp i åren. Till och med när mamma eller pappa inte längre finns i livet, präglas tanke och handling av vad de skulle ha gillat eller inte. I det lilla hör man rösten om att inte skära brödet på fel sätt, i det stora väljer vi ofta omedvetet partners som påminner om föräldern, och därmed fortsätter den psykologiska dansen.

Att föräldern är en psykologisk centralpunkt blir tydligt även när hen inte existerar. Psykologer menar att ”fadershunger” utlöser allehanda utvecklingssår såsom narcissism,  sömnsvårigheter och ätstörningar – den känslomässiga brist det innebär att inte ha en far, dövas med mat.

Två klassiska komplex (omedvetna psykologiska strukturer) är oidipuskomplexet från den grekiska mytolgoin där Oidipus gifter sig med sin mor. Motsvarigheten för kvinnor är elektrakomplexet.

Just omedvetenheten om den dolda drivkraften gör det svårt att komma åt dessa inre mönster. Vill man hitta komplex ska man uppmärksamma de tillfällena då starka, svårkontrollerade känslor snabbt tar över ens väsen. Avundsjuka och hat men även positiva känslor. Vi speglar i oss själva genom andra. Det som vi finner beundransvärt hos medmänniskor, är ofta de egenskaper som är goda i oss själva. Vi ser inte världen som den är – utan som vi är.

I sagan symboliseras fadern av den gamle, kraftlöse kungen: stagnation och ”vet-bäst-mentalitet” behöver störtas och bytas ut av prinsen eller den intutive dummerjönsen. Samtidigt bär kungen på visdom, stabilitet och grundtrygghet. Den gode faderns famn att vila, särskilt i kristider.

Närliggande till föräldrakomplexet är auktoritetskomplexet, det vill säga tolkningen av den sociala rangordningen. Underlägsenhet kontra överlägsenhet och vår egen plats på den stegen.

De nutida stora, kollektiva rörelserna med ett ifrågasättande av överstaten EU är en reaktion på att inte ha blivit lyssnad på. ”Pappa” har inte förstått människors behov av rättvisa strukturer, inte sådana som upplevs som gynnsamma enbart för vissa. Den gode föräldern sätter de yttre ramarna men detaljstyr inte inom dem. Alla behöver hitta sin unika röst. Det är inte möjligt när man dränks av ständig fostran och direktiv.

Uppvaknadet för makt-papporna är idag brutalt. Vitala delar av slottsbyggnaden har sprängts undan av krafter man inte räknat med.

Inte heller folket förstår kraften i det kollektiva omedvetnas strömningar utan räds nu sitt eget handlade. För även om engelsmännen idag frenetiskt googlar för att förstå  Eu är och att  de ekonomiska implikationerna sakta går upp för dem, så har man handlat utifrån en känsla av att inte få ha inkluderats i att styra sitt eget öde. Konungen har inte lyckats skapa harmoni i riket. Rädslan för resursbrist när marknaden mättas av drivna östeuropeer har inte stillats genom pedagogik och dialog utan har i stället ökats genom polarisering, förenkling och rena lögner. Idag står man faderslös – utan EU och utan ett stabilt nationellt ledarskap.

Genom självkännedom om inre drivkrafter och om våra gemensamma kollektiva mönster, blir vi bättre rustade för att inte behöva driva viktiga frågor till sin yttersta spets och därmed skapa kaos. Den nya tidens ledarskap i en komplex och snabbfotad värld, handlar inte längre om hierarkier, utan om delaktighet och kommunikation.

Så vad sker nu i detta maktvakkuum?  David Lagercrantz sluter cirkeln i sitt sommarprat genom att ömsint läsa sin då 83-årige fars självkritiska ord men vänder dem tillbaka i medkänsla:

När jag läser det nu, drömmer jag om att vi byter roller, han och jag – och att det nu istället är jag som stryker honom över håret och säger med min mildaste röst:
-Hur kan du Olof, som är så rikt begåvad och gjort så mycket, känna avsky över dig själv?

Genom benådadet befriar David både  fadern och sig själv från det mindervärdeskomplex som följt dem i generationer. När David nås av faderns dödsbud reagerar han kaotiskt, slår omkring sig – är förtvivlad (faderskomplexet aktiveras med full kraft). Vid likvaken läser familjen Olofs dikter i timtal, som för att besvärja det oåterkalleliga (man vill ha tillbaka det man känner till, oavsett  hur det sett ut).

Till slut är David författare. Han går i faderns fotspår men på sitt eget sätt (utveckling går inte att stoppa). Genom att visa sin sårbarhet, möta inre demoner och ta risker; genom  att  dela med sig av sin livresa och rikta fokus på att trösta andra mer än att kretsa runt egna sår,  symboliserar Lagerkrantz jr den nya tidens föräldraskap och ledarskap.

Ett ledarskap som nationalstat och EU som kan välja i efterdyningarna av Brexit.

Läs mer

Känslofylld Lagercrantz i stark svensk start, Aftonbladet 160625

DN.se/brexit

Världen efter Brexit, Godmorgon världen, SR P1, 160626

Jaga inte, låt lyckan komma till dig

Visst vill vi alla leva lyckliga, positiva liv men forskningen visar att jakten på lycka kan ha motsatt verkan. Så hur gör man då?

Ta små doser medvetet valda, prioriterade lyckokorn. I stället för att tro att hela dagarna ska vara som rosenfluff, spräng in tillfällen av välbefinnande. En stilla promenad med partnern, lyssna på älsklingsmusiken eller njuta av en god måltid.

Det gäller att skapa ”sjok” av en dag som är okej, inte känna efter varje minut och därmed dras med av tillfälliga upp-och nergångar i känslotillståndet. Med den insikten kan man också välja bort situationer man vet innebär negativa känslor.

När du gör stora val i livet, såsom vilken arbetsplats du skall spendera en stor del av din vakna tid på, tänk på vad som gynnar dig på sikt.

Gör det till en sport att sträva efter att skapa små lyckotillfällen i vardagen istället för att satsa allt på att ta igen allt under semestern, eller när du vunnit Nobel-priset – den sortens välbefinnande tonar snart ut.

Å andra sidan- hela livet hänger inte på maximal lycka, då är vi tillbaka i det tänkande som gör att man slår knut på sig själv och blir olycklig. Att leva innebär även lidande, sorg och olycka och måste finnas där för att vi ska veta vad vi behöver och vill.

Att ständigt bevaka sitt lyckotillstånd innebär också alldeles för mycket självupptagenhet vilket paradoxalt nog ger mindre lycka.

Det tillstånd vi mår bra i är det som kallas ”flow” – när vi uppslukas i en uppgift att vi glömmer egot. Det kan vara allt från att laga mat, gå på hockey eller dansa. (Topp två enligt forskningen är att vara med nära och kära och fysisk träning) Och återigen, det räcker med korta stunder – 20 minuter om dagen funkar bra.

Nyckeln är att inte ha för högt ställda krav men samtidigt förstå och göra lite av det som gör just dig lyckligare.

Rätt mat hjälper mot depression

I en spansk studie med 15000 deltagare kunde man se att gruppen som höll sig till en så kallad medelhavsdiet eller dieter med tonvikt på vegetarisk kost klarade sig bättre från depression än dem som inte ändrade sina matvanor.

Det verkar som om Omega 3-fettsyrorna som förekommer i de här dieterna har en stor påverkan på hur väl signalsubstanserna i hjärnan kommunicerar

De som hyfsat höll sig till dieterna hade samma effekt som de som var strikta. Det verkar betyda att bara man får i sig det man ska så får  man den positiva effekten.

Dock ska man ju som alltid tänka kritiskt om vetenskapliga rön – forskarna själva understryker att man inte vet ifall det är så att depressionen som påverkar vad man äter, eller maten som påverkar depressionen.

Och det är ingen idé att proppa i sig omega 3 på burk. Det är kombinationen av det man äter som spelar roll. Men eftersom hjärnan mest består av fett är det rimligt att anta att fettet vi äter spelar roll.

Bra att äta är då nötter, frukt, grönskaker och andra matvaror som innehåller mycket Omega 3-fetter.

Läs mer på SVT >>

En viktig faktor för att bli lycklig och finna gläjde i livet är att umgås med andra

En viktig faktor för att bli lyckliga och finna gläjde i livet är att umgås med andra. Och motsatsen – att inte få vara med – utanförskap och ensamhet, skapar negativa känslor och sämre hälsa.

Anknytningsstil påverkar också hälsa och välmående. Vid långtidsstudier ser man att barn som haft god sociala relationer, är lyckligare som vuxna. Även den akademiska nivån påverkar, men de som i tonåren hade starka, sociala band – mådde bättre vid 32-års ålder än de som ”bara” lyckades bra i skolan. Å andra sidan, akademisk framgång kan skapa sociala band och då upplevde man dubbelt så stort välbefinnande (Källa: Scratch a Happy Adult, Find a Socially Connected Childhood)

Här kan du mäta ditt Sociala kapital, det vill säga- hur väl du interagerar socialt med andra både irl och på nätet. Gör testet >>>