Kategoriarkiv: CG Jung

Balansera det feminina och maskulina

Det mesta i världen är dikotomier– dag och natt, liv och död, sol och måne, upp och ner, kvinna och man. Det ena är det andras förutsättning för att tillsammans bilda en helhet. Den mest universella dikotomin  är just den mellan manligt och kvinnligt beskriven av psykoanalytikern Carl Jung  som anima och animus.

Den manliga och den kvinnliga energin inom oss, vilka inte alls har med kön att göra utan handlar om aspekter i varje människas psyke. På grund av hormonnivåer och social träning, tenderar män ha mer av animus och kvinnor mer av anima och framtiden ligger i händerna  på att vi lär oss att balanserade bägge energierna inom oss.

Skillnaden mellan anima och animus

Den maskulina principen utgörs av tanken, det logiska sinnet, förnuft, struktur, lag och ordning, systematikoch så vidare. Animus är som glaset som håller inne vattnet så att det inte flödar över och rinner iväg. Hans faderliga erfarenheter, klokskap och hållfasthet är viktiga men kan övergå i stelbenthet och stagnation. I sagor symboliseras animus av den gamle kungen som ibland måste dö eller avsättas för att ge plats för nytt tänkande.

Den feminina principen handlar om känsla, kreativitet, intuition, samspel med andra och kontakten med det undermedvetna. Anima vill ha förändring och växt; förälskelse och bus. Men blir hon gränslös, alltså utan den manliga aspekten som sätter stopp och håller ordning, övergår hon i skitprat, huvudlösa projekt, ”sätter en kniv i ryggen” på andra och blir rent galen. Hon är vattnet som riskerar att flöda över glaset och förspillas helt. I sagan är hon den onda styvmodern, vars make inte har kraft nog att hindra henne.

Den maskulina/tankens aspekten blir rigid, fanatisk och våldsam om han inte balanseras av det feminina. Det är därför det är så oerhört farligt att hålla unga män utanför samhällsgemenskapen genom att inte ta dem i bruk. För då samlar de sig i flock med liktänkare (ex. huliganer, extrema organisationer) och de blir oattraktiva som partners och blivande fäder. Och det är då de slår i botten av Animus – de får ingen träning i hänsynstagande, empati eller kärlek. Saknaden efter gemenskap och ”det mjuka” dövas med droger, hjärnan slås ut helt och vi riskerar att få veritabla mordmaskiner mitt ibland oss.

När det feminina/känslan blir för dominerande kan hon skada sig själv eller andra genom psykningar och sladder. Hon fastnar i detaljer och vågar inte stå upp för vare sig själv eller andra. Du kan hitta henne i dysfunktionella arbetsgrupper på “kvinnliga” arbetsplatser inom vården och skolan tex.

Det finns ingen som helst värdering i dessa bägge energier – feminint och maskulint. De ÄR. Men de fungerar bäst i balans och vi strävar alla mer eller mindre omedvetet efter att få dem i våg. Det är till exempel inte ovanligt att man ser extrema machomän med extrema kvinnliga våp. Det är för att bägge har ett behov av den förtryckta aspekten inom sig men i stället för att lära känna och respektera sin egen inre man respektive kvinna, söker man det i en partner.

Den feminina kraftens återkomst

Sedan Upplysningen på 1700-talet har den manliga principens rationella, byråkratiska, materiella, mekaniska, logiska paradigm fått härja fritt. Och det har varit fantastiskt för människans utveckling! Vi har fått en otrolig höjning av levnadsstandarden, besökt månen och blivit med Internet. Men den extrema tillväxten på alla områden har också påverkat både människor och natur negativt på många sätt.

När en person, en plats eller en nation befinner sig för mycket i en av energierna blir det slagsida. Sverige präglas starkt av maskulin energi. Det ska vara rationellt och systematiskt. Att visa starka känslor kallas för att vara ”osvensk” och ses på med lite förakt. Vi har en fullständig besatthet av millmiterrättvisa och jämlikhet som inte finns någon annanstans. Men i stället för att leva för att tjäna ett välfärdssystem, behöver vi åter lära oss att leva och färdas väl i våra egna liv. Såsom svensken gjorde för 1000 år sedan innan hon dränktes i det patriarkala, det vill säga de romerska prästernas tankar om monogami, arbetets helighet och skatter i form av tionden som numera mångdubblats.

Det maskulinas dominans i Sverige bryter ner samvaron och familjelivet till rationalitet och ekonomi. Ett ständigt beräknande av “vad kostar det”, ”vad får jag, materiellt sett” – aldrig känslomässigt, utvecklingsmässigt. När Swedbank basunerar ut att det kostar 1,2 mnkr att ha ett barn, blir det ett rött skynke för den gräsrot som lever på marginalen och hon håller sig från att skaffa fler barn, trots att människans största skatt är relationen till andra.  Det feminina – anima ser till helheten och förstår att den materiella energin är nödvändig och god, men bara till en viss nivå.

Det är nu hög tid att låta pendeln gå tillbaka och balansera animus med anima – förnuft med känsla. Detta är ett arbete som verkligen inte gäller enbart kvinnor utan alla människor. Allt förändringsarbete börjar inom oss själva och steg1 för att få världen i balans igen, handlar om att se den egna skuggan – vad är det vi tryckt bort inom oss för att det inte passade sig inom de sociala normerna?

Vi behöver återupprätta och uppskatta de goda sidorna i den feminina principen – omvårdnad, långsiktigt tänkande, kommunikation och samarbete. Indianledaren Oren Lyons talar om att varje handling skall ske med tanke på sju generationer framåt. Alltså, hur påverkar våra val människorna som lever om 175 år?

Att träna sin anima och animus

Självkännedom är grunden till goda relationer och god hälsa. Se på dig själv – är du alldeles för mycket i det rationella, behöver du berusa dig i kreativitet och en nypa galenskap. Dansa, lek och skoja. Ägna tid åt att hjälpa andra att växa – en planta eller en tonåring.

Är du för flödande, ser att tiden inte räcker till, ständigt hamnar i passioner som förgör dig och du förstår inte hur. Strukturera upp dig – gör en lista över vad du vill med livet och rent konkret hur du ska ta dig dit. Ta kontakt med din inre fader som sätter stopp och ordnar till.

Och så här låter man anima och animus växelverka i sitt inre. Ju skickligare man blir, ju mer balanserad blir den yttre världen.

Bildresultat för yin yang

Föräldrakomplexet är hindret vi behöver lära oss passera

Författaren och journalisten David Lagercrantz beskriver i Sommar i P1 sin relation till den dominante fadern tillika författaren Olof Lagercrantz. Hela livet söker David faderns godkännande; att få duga.

Denna förväntan på bekräftelse från föräldrarna är det många av oss som lever med långt upp i åren. Till och med när mamma eller pappa inte längre finns i livet, präglas tanke och handling av vad de skulle ha gillat eller inte. I det lilla hör man rösten om att inte skära brödet på fel sätt, i det stora väljer vi ofta omedvetet partners som påminner om föräldern, och därmed fortsätter den psykologiska dansen.

Att föräldern är en psykologisk centralpunkt blir tydligt även när hen inte existerar. Psykologer menar att ”fadershunger” utlöser allehanda utvecklingssår såsom narcissism,  sömnsvårigheter och ätstörningar – den känslomässiga brist det innebär att inte ha en far, dövas med mat.

Två klassiska komplex (omedvetna psykologiska strukturer) är oidipuskomplexet från den grekiska mytolgoin där Oidipus gifter sig med sin mor. Motsvarigheten för kvinnor är elektrakomplexet.

Just omedvetenheten om den dolda drivkraften gör det svårt att komma åt dessa inre mönster. Vill man hitta komplex ska man uppmärksamma de tillfällena då starka, svårkontrollerade känslor snabbt tar över ens väsen. Avundsjuka och hat men även positiva känslor. Vi speglar i oss själva genom andra. Det som vi finner beundransvärt hos medmänniskor, är ofta de egenskaper som är goda i oss själva. Vi ser inte världen som den är – utan som vi är.

I sagan symboliseras fadern av den gamle, kraftlöse kungen: stagnation och ”vet-bäst-mentalitet” behöver störtas och bytas ut av prinsen eller den intutive dummerjönsen. Samtidigt bär kungen på visdom, stabilitet och grundtrygghet. Den gode faderns famn att vila, särskilt i kristider.

Närliggande till föräldrakomplexet är auktoritetskomplexet, det vill säga tolkningen av den sociala rangordningen. Underlägsenhet kontra överlägsenhet och vår egen plats på den stegen.

De nutida stora, kollektiva rörelserna med ett ifrågasättande av överstaten EU är en reaktion på att inte ha blivit lyssnad på. ”Pappa” har inte förstått människors behov av rättvisa strukturer, inte sådana som upplevs som gynnsamma enbart för vissa. Den gode föräldern sätter de yttre ramarna men detaljstyr inte inom dem. Alla behöver hitta sin unika röst. Det är inte möjligt när man dränks av ständig fostran och direktiv.

Uppvaknadet för makt-papporna är idag brutalt. Vitala delar av slottsbyggnaden har sprängts undan av krafter man inte räknat med.

Inte heller folket förstår kraften i det kollektiva omedvetnas strömningar utan räds nu sitt eget handlade. För även om engelsmännen idag frenetiskt googlar för att förstå  Eu är och att  de ekonomiska implikationerna sakta går upp för dem, så har man handlat utifrån en känsla av att inte få ha inkluderats i att styra sitt eget öde. Konungen har inte lyckats skapa harmoni i riket. Rädslan för resursbrist när marknaden mättas av drivna östeuropeer har inte stillats genom pedagogik och dialog utan har i stället ökats genom polarisering, förenkling och rena lögner. Idag står man faderslös – utan EU och utan ett stabilt nationellt ledarskap.

Genom självkännedom om inre drivkrafter och om våra gemensamma kollektiva mönster, blir vi bättre rustade för att inte behöva driva viktiga frågor till sin yttersta spets och därmed skapa kaos. Den nya tidens ledarskap i en komplex och snabbfotad värld, handlar inte längre om hierarkier, utan om delaktighet och kommunikation.

Så vad sker nu i detta maktvakkuum?  David Lagercrantz sluter cirkeln i sitt sommarprat genom att ömsint läsa sin då 83-årige fars självkritiska ord men vänder dem tillbaka i medkänsla:

När jag läser det nu, drömmer jag om att vi byter roller, han och jag – och att det nu istället är jag som stryker honom över håret och säger med min mildaste röst:
-Hur kan du Olof, som är så rikt begåvad och gjort så mycket, känna avsky över dig själv?

Genom benådadet befriar David både  fadern och sig själv från det mindervärdeskomplex som följt dem i generationer. När David nås av faderns dödsbud reagerar han kaotiskt, slår omkring sig – är förtvivlad (faderskomplexet aktiveras med full kraft). Vid likvaken läser familjen Olofs dikter i timtal, som för att besvärja det oåterkalleliga (man vill ha tillbaka det man känner till, oavsett  hur det sett ut).

Till slut är David författare. Han går i faderns fotspår men på sitt eget sätt (utveckling går inte att stoppa). Genom att visa sin sårbarhet, möta inre demoner och ta risker; genom  att  dela med sig av sin livresa och rikta fokus på att trösta andra mer än att kretsa runt egna sår,  symboliserar Lagerkrantz jr den nya tidens föräldraskap och ledarskap.

Ett ledarskap som nationalstat och EU som kan välja i efterdyningarna av Brexit.

Läs mer

Känslofylld Lagercrantz i stark svensk start, Aftonbladet 160625

DN.se/brexit

Världen efter Brexit, Godmorgon världen, SR P1, 160626