Medkänsla, empati, sympati, compassion, altrusim, självmedkänsla. Det finns ett antal överlappande begrepp som beskriver den där förmågan att sätta sig in vad andra känner och många gånger också sträcka sig bortom sin egen trygghetszon, undertrycka behov eller till och med offra livet för att lindra annans smärta.

Dr Tania Singer, chef för institutionen för social neurovetenskap vid Max-Planck-institutet i Leipzig bedriver med sina kollegor omfattande studier på empati. Deras aktuella forskning påvisar tre former av empati. Den första formen handlar om att reflexmässigt spegla andra. Börjar en gäspa, gäspar snart någon annan. Detta är nedärvt sedan födseln (Lagerström, 2014).

En variant på denna enklare form av empati är den som kallas kognitiv empati eller ”perspektivtagande”, det vill säga förmågan att veta hur någon annan känner och tänker. Denna förmåga kan exempelvis användas i ledarskapssammanhang för att motivera och stödja arbetstagares utveckling. Förmågan kan också utnyttjas av exempelvis sociopater för att manipulera omgivningen (Goleman, 2014); en sorts ”cold reading” för egna syften.

Den andra formen av empati och den som också direkt avses med begreppet empati enligt Singer (Lagerström, 2014), uppstår när vi ser annans smärta och därpå upplever den själva. Vid experiment på par där den ena partnern bevittnade sin partner utsättas för fysisk smärta, uppstod kortisolspåslag (stress) även hos iakttagaren. Empatin mättes i högre grad hos paren men uppstod även hos försökspersoner som inte hade en relation till varandra (Engert, Plessow, Miller, Kirschbaum, & Singer, 2014). I dessa situationer är iakttagarens spegel-neuroner aktiverade och sänder i princip samma signaler i dennes kropp som hos den som utsätts för smärta. Den här formen refereras också till som ”affective empathy” eller ”emotional empathy”(ung. ”känslomässig empati”) och kan vara dränerande för exempelvis vårdpersonal som ständigt möter andras lidande. I situationer där man upplever andras lidande men inte har möjlighet eller förmåga att lindra, exempelvis vid tv-sända katastrofer eller när man saknar sjukvårdskunskap på en olycksplats, så kan utbrändhet eller handlingsförlamning uppstå (Goleman, 2014).

Den tredje formen av empati, den Singer vill kalla compassion (från latinets compati´ som betyder ”lida med” ), handlar om omsorg, en sorts ”förfinad empati”. När compassion-tränade buddhistiska munkar blev presenterade med andras lidande aktiverades ventrala striatum, ett område i hjärnan för positiv belöning. De led alltså inte själva utan upplevde bara värme och omsorg såsom en förälder för sitt barn (Lagerström, 2014).

Psykologen Paul Ekman kallar detta för ”compassionate empathy” och menar att det just är en träningsbar förmåga att känna med andra, vilken utgår från insikten om att mänskligheten är förenad som en (Goleman, 2014).

Compassion som psykologiskt begrepp innefattar kognitiva, affektiva och beteendemässiga beståndsdelar och har ingen svensk översättning (Andersson & Viotti, 2013).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *