Sverige är ett extremt individualistiskt samhälle. Varför jag nämner det redan i inledningen är för att sopa bort en stor skam- och skuld-myt som står i vägen för ett gott liv. Det är myten om att vi är ensamt ansvariga för allt vi gör. Det är inte sant. Den spermie och det ägg som sammansmälter för att sedan celldelas till en ny människa, har med sig koder från tidigare generationer. Man föds alltså inte som ett vitt, oskrivet blad utan med olika förprogrammeringar som styr alltifrån hur vi ser ut till vårt beteende.

Förr trodde man att generna inte gick att förändra men nu vet vi att det inte heller stämmer. Ett nytt spännande forskningsområde rör epigenetiken. Det handlar om de gener som kan slå av och på andra gener och dessa kan vi påverka genom ett medvetet beteende. Samtidigt som det är viktigt att förstå att bara för att det finns individuella möjligheter att påverka programmeringen så måste man först vara medveten om hur den ser ut och vad och varför man ska förändra. Innan man har nått så långt måste man leva och märka vad som fungerar och inte (missbruk etc) i längden för att kunna göra förändringar.

Förutom att genuppsättningen påverkar oss redan innan ett medvetande har skapats i barnet, så är det ytterligare en stor faktor som avgör vilka vi blir redan innan födelsen, och det är miljön. Alltså hur den värdorganism vi växer i mår, mamma, med andra ord. Mammas nivåer av stresshormoner, gifter, näringsintag och så vidare, påverkar barnet. En del av dessa nivåer kan mamman själv påverka genom sitt förhållningssätt (stressad eller avspänd) och sina livsval (rökare, alkoholintag, motionär etc) , andra styrs utifrån den yttre miljön (miljögifter, fattigdom etc).

Studier av holländska barn födda av mödrar som var gravida under svältåret 1944 visar förändringar i genuppsättningen hos bara de barnen.

I andra studier då av råttmammors beteende mot sina ungar -när mamman slickar och bryr sig sina ungar sk. ”licking and grooming”, och när hon knappt bryr sig om sina ungar, sker en mätbar, epigenisk förändring. De ungar som blivit ompysslade var mer tåliga mot stress senare i livet.

Det är alltså hela tiden ett växelspel mellan yttre och inre faktorer och i generation efter generation. En del går att förändra genom att bli medveten om och agera på bland annat genom mental och fysisk träning. Annat får man lära sig om, exempelvis historiska händelser som vad krig gör med människor, och helt enkelt parera genom acceptans vilket kräver att vi tittar på människoliv i det stora perspektivet.

Se mer på UR: ”Epigenetiken – livets dirigent”