Nationskännedom är steg 1 för självkännedom

Svenskarna är ju det mest udda folket i världen. I den klassiska globala värderingsstudien från Inglehart-Welzers så är vi mest individualistiska och mest sekulariserade.

Förenklat: ”Jaget före laget och Gud är död”. Inte lätt för andra folksorter att förstå sig på oss inte – och vice versa.

Inte är det så lätt att vara svensk heller, eftersom vi tenderar att tro att var och en är sin lyckas smed. Vi har ju valt Staten/Kommunen som beskyddare framför morsan och farsan när vi är små (förskola och skolplikt) och framför de egna ungarna när vi är gamla (äldreomsorg, pensionssystem).

Det finns ett maximalt frihetstänk i det valet att organisera sig. En önskan om oberoende. En del menar att det är ett gigantiskt socialt experiment som skördar offer i form av ensamhet och psykisk ohälsa. Så kan det vara. Vi är flockdjur och dör utan kontakt med andra. Samtidigt är vi världens sjunde lyckligaste folk…

Att Gud anses död (eller iaf att religionssystemet inte appellerar) är ytterligare en parameter att fundera över. De flesta svenskar är inte oandliga, man tror på ”något”; naturen är vår katedral. Tja, vi höll den hierarkiska Kristendomen stången rätt länge ändå. Innan dess var det våra asagudar som var projektionsytan för våra rädslor och drömmar. Spelar det någon roll vad vi tror på så länge det skapar meningsfullhet?

När man ägnar sig åt personlig utveckling är steg 1 alltid att lyfta blicken från ego-perspektivet till eco-perspektivet. Det vill säga – vilka system tillhör jag och hur påverkar de mig över tid och rum.

Att ha kännedom om sitt lands historia och hur det kollektiva medvetna i form av lagar, kulturyttringar (som nationaldagar…varför de firas, hur länge man firat dem etc.) är att gå den första milen i att börja förstå sig själv och därmed vara kapten över sitt öde.

Vi är så präglade av det vatten vi simmar i att vi sällan reflekterar över sånt som verkar självklart, men inte behöver vara det om man inte vill.

Med nyfiken och intresse iakttar man sitt system. Sedan kan man välja att:

Acceptera det: Vad schysst att vi är sjunde lyckligast i världen!

Förändra det: Nämen så här kan vi inte ha det! Vi gör så här istället!

Eller lämna det: Hola Spanien!

Allt annat (gnälla, kritisera, skapa draman, vägra delta/dra sig undan) är vansinne för att citera Eckhart Tolle.

Heja Moder Svea!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *