Fantasin blir verkligheten

Sjöhäxan har legat i träda över vintern. Som tidigare beskrivits på bloggen har undertecknad sedan juli 2016 deltagit i en intensiv filmmanus-utbildning. För ett par dagar sedan slutförde jag ett ”first draft” (första utkast) till en långfilm som tar sin början i en svensk kvinnas  livskris och som avslutas med ett äventyr i Tanzania där huvudpersonen hittar en ny mening med tillvaron.

Arbetstiteln är ”Pole Pole” – sakta,sakta. Det är vad bergsguiderna på Kilimanjaro uppmanar ovana vandrare på hög höjd. Syret är lågt och risken för höjdsjuka är överhängande.  Med myrsteg måste man ta sig den sista biten mot toppen – en mycket konkret och samtidigt symbolisk handling.

Skrivandet är en terapeutiskt verksamhet för många människor. Det är när tankarna kommer utanför huvudet och blir synliga i fast form som det uppstår  ett slags rening och en ordning av livsmönstret.

Både i terapeutiska sammanhang, och för att nå mål är det ”keep a journal”, eller dagboksantecknande, som är ett viktigt verktyg i att hitta andra infallsvinklar än det ständiga loopandet som pågår i sinnet.

Det behöver inte alltid var djupa , långa anteckningar utan jag misstänker att det uppstår samma känsla av tydliggörande  för de som exempelvis enbart noterar dagens väder – ”+8, molnigt”. Man sitter en kort stund med pennan mot pappret och reflekterar över nuet. Sikten  klarnar och nya, oväntade spår blir synliga i det som nyss verkade vara vägs ände.

När jag nu själv efter stor ansträngning  i mitt inre stått på Kilimanjaros topp och sett ut över världen, har en del omvälvande insikter drabbat mig. Så bara genom att skriva om en resa, har jag på ett sätt varit där. När fantasin tar oss med på orosfärd med allt ont som kan ske, är hon ett hot mot vår existens. Men när hon tar oss högre och längre än ibland ens fysiskt möjligt, är hon en gudagåva.

Det som är betryggande är att vi kan välja våra fantasier. Vi väljer hur vår egen film ska spelas och sluta. Och det underförstådda avtalet mellan författare och läsare/tittare är att slutet ska vara gott. Hjälten ska ha övervunnit både yttre och inre hinder. Låt det vara detsamma i berättelserna om ditt liv 🙂

Se gärna den Anne Lundbergs väg upp på Afrikas tak:
Landgång säsong 8, avsnitt 1 >>

 

 

Ta tillbaka och placera om pensionssparandet

Många startade tidigare ett Individuellt Pensionssparkonton – IPS, för att pensionsspara privat. Det var ett förmånligt sparande eftersom man kunde dra av det på deklarationen. För nåt år sedan togs denna avdragsrätt bort och sparandet blev i stället  dyrt eftersom man nu fick skatta även vid uttaget – alltså skatt på samma pengar två gånger.

Eftersom sparformen var bunden till 55 år ålder så hamnade man i moment 22 – sparandet var ofördelaktigt men kunde inte tas ut om man inte fyllt 55. Men sedan 2016 kan man återköpa sin IPS om den är under ett prisbasbelopp – i dagsläget 44 300 kr. (Läs gärna Claes Hembergs artikel: ”Pengarna är fria”)

Jag hade min IPS på Nordea och visserligen kunde jag ju flytta de pengarna mellan olika fonder – men bara de fonder Nordea har att erbjuda, och det är inte så många. Vill man ta sitt sparande på allvar ska man skaffa ett konto  – eller en depå som det heter, på någon av de två nischbanker som är specialiserade på just aktier och fonder
Anvanza
Nordnet

Det ska inte vara någon större skillnad mellan dem förutom att Nordnet har en aktiv community för oss småsparare som kallas Shareville. Jag har inte hunnit så långt i mitt fondliv än men ska snart ta rygg på de bästa där inne 🙂

Så här gjorde jag:

  1. Med bank-Id öppnade jag enkelt ett ISK – Investeringsparkonto hos Nordnet – det är  med detta jag nu ska månadsspara till och sätta ihop en stabil och blandad portfölj av olika aktier och fonder som ska ge långsiktig avkastning så att jag kan ha en schysst ålderdom.
  2. Sen ringde jag Nordea och bad om ett återköp av mina fonder på IPS-kontot. De drog  den 30%-iga skatt som ju är tvunget hur som helst. Nu har jag fått mina pengar – ca 27 000 kr.  Dessa fördelar jag nu enligt Jan Bolmesons matris (Klicka upp) ”Strukturera din privatekonomi som ett proffs” :automatisera-version02 (1)

1A) Buffertsparande för oförutsedda händelser = 15 000 på Santander banks buffertkonto som är en annan nischbank som ger 0,7% ränta. Det är ju inte mycket men mer än många andra inklusive Nordea.

Bufferten ska ligga som en krockkudde för oförutsedda händelser t.ex arbetslöshet.
Man räknar mellanskillnad mellan a-kassa och vad man har att betala varje månad (inkl sitt månadsspar – man betalar alltid sig själv först!) x hur lång tid det tar att få ett nytt jobb. Månadskostnaden 18 000 kr –  a-kassa 11 000 = man behöver 7000 kronor i ~2 månader tills man fått nytt jobb = 14 000 kr i buffert.

1C) Jag har en okej skuldkvot (kolla dig själv via länken), det vill säga – bra inkomst i förhållande till skulder. Dock vill jag försöka få bort min månatliga månadskostnad om 3600 kr på lån och kommer se över vilka lån som jag kan amortera (betala av skulden, inte bara betala räntorna) mer på. I somras rensade jag lite i alla fall, och fick bort alldeles för höga krediter genom ett okej privatlån på Nordea.

1D) Har inte riktigt bestämt mig för summa till målspar men har två långresor jag skulle vilja göra – New Orleans och bestiga Kilimanjaro.

1B) På ISK hamnar resten – 12000 kr samt sedan ett löpande månadsspar på ca 2000 kr. För dessa pengar ska  jag börja köpa fonder och aktier för ett långsiktigt sparande. När man nått den summa i avkastning som man har livsomkostnader på ett år, då har man skapat sig en pengamaskin.

I mina öron låter detta en aning sektliknande men samtidigt är det ju matematiskt riktigt tack vare att man får ränta på ränta. I runda slängar har jag en årskostnad på 250 000 kronor (mat, kläder, lån etc.)  För att kunna få ut 250 000 kr i ränta måste jag ha sparat 3 miljoner och med en 8% ränta på det så skapas 240 000 av sig självt. Dock måste jag höja mitt sparande till 3000 kr/ månad  för att det ska bli 3 mnkr … ännu en orsak till att befria sig från skuld och investera istället 🙂

När man ska köpa fonder eller aktier bör man tänka på att äga under 3-5 år och inte sikta på nån monsteravkastning. Alla som är lite sansade inkl nobelpristagare i ekonomi, menar att man ska köpa index-fonder – typ en smågodispåse med blandade aktier som är stabila över tid.  Människor är för känslosamma för att klara att fatta rationella beslut därför är det bäst att äga ”basaktier” i indexfonder som traskar på med en genomsnittlig ökning om ca 8-10%/ år. Det går ju upp o ner som bekant, men med ett sparperspektiv på 20-25 år kan man chilla .

Det handlar inte heller bara om att få avkastning utan också att inte blir rånad på ohemula förvaltningsavgifter – de kan verkligen äta upp ens sparade slantar. Över 1% är i alla fall jag för snål för att betala 🙂

I nästa inlägg har jag hunnit fundera ut hur jag ska fördela min aktieportfölj mellan låg risk och långsiktigt sparande och etiska aktier. Hållbarhet är avgörande för mig, och jag har börjat utforska vilka företag som skulle kännas bra att äga aktier i.

Jag ska också försöka få slag på de spridda och blygsamma tjänstepensioner som skvalpar lite här och var- de ska också gå att återköpa säger ryktet, dock inte hur lätt som helst… ska bli intressant 🙂

Den mesta informationen i detta inlägg är från Jan Bolmesons informativa blogg:  Rika tillsammans

 

Schyssta gener + tunt orange kuvert = dålig kombo

Den 27 augusti blir jag 45 och har därmed 20 år till pension. Men troligen får jag vänta 5 år längre eftersom staten inte har råd med så unga, pigga pensionärer  samtidigt som det föds för få barn och flyttar in för få nya skatteinbetalare. När Reinfeldt pratade om öppna hjärtan var det hjärnan som talade. Han var mycket medveten om de utmaningar vår välfärd har framför sig. Alldeles för få måste bära alldeles för många, väldigt länge. Varannan som föds idag kommer leva till 100, och många kommer vara multisjuka och kräva mycket omsorg.

Med en mormor som var pigg och rask nästan ända till sin död vid 90 och med en farmor jag aldrig mött,  men som enligt birthday.se bor kvar hemma och just fyllt 90 – är de genetiska oddsen goda att jag kommer ha en lång  (och faktiskt frisk!)  ålderdom. Därför gäller det att skrapa ihop tillräckligt med kapital för att vara beredd på att pensionssystemet inte bara bromsat in utan helt breakat.

När vi går i pension beräknas den månatliga pensionen utifrån hur mycket pension vi har tjänat ihop samt hur många år vi väntas leva.

När den förväntade medelåldern stiger, vilket den gjort kraftigt i Sverige de senaste decennierna, slås kapitalet ut på fler år och samma kapital ger då lägre pension. Eftersom det är bestämt att svenska löntagare inte ska betala mer än 18,5 procent i pensionsavgift, kommer hela effekten av stigande medellivslängd betalas av pensionären.
– Pensionerna blir vad de blir och det är ett tufft generationskontrakt, säger West Pedersen.
 ”Pensionssystemet i Sverige är brutalt” – SvD 2015

Många andra har säkert sedan länge sett om sitt hus, men sent ska syndaren vakna. Jag som började jobba 16 år gammal, har haft alla möjliga inkomstvarianter – heltidsjobb, studier, utlandsjobb, deltidsjobb, svartjobb, småföretagande , arbetslöshet och föräldraledighet. Idag har jag en låg allmän pension, liten tjänstepension och ett fjuttigt privat penssionspar. Det är helt enkelt hög tid att börja tänka strategiskt kring ekonomin!

Så sedan några veckor tillbaka handlar primärlitterturen på nattduksbordet och pod-radion i öronen om fondspar, aktiemarknad, ISK och annat smått och gott som får dopaminerna att flöda (lärande ger lustkänslor). I några blogginlägg tänkte jag dela med mig vad jag är mig – för detta är superkul och – enkelt att komma igång!

Med bank-Id är det lätt att planera för sin framtida ekonomi. I några knapptryck tar man sig in på sina PPM-fonder eller öppnar aktiedepå och pensionsspar utanför gammelbanken för att få maximal tillgång till marknaden.

Källa: https://rikatillsammans.se/

Huvudregelen är:  Tänk långsiktigt och snålt! Det vill säga, dina pengar ska inte ätas upp av en massa förvaltningsavgifter som tas ut av börsnissar som inte ens lyckas investera så du får den avkastning börsen automatiskt generar. 

Börsen går upp och ner,  men statistiskt över tid, så avkastar börsen 7-8% – det är det som blir skillnaden mellan skorpor eller skaldjursbuffet på 90-årsdagen, när sparräntan på banken är typ 0.8% om du har tur.

Här finns en räknesnurra där du kan se vad ett månatligt sparande blir på x antal år >>

Läs/hör/ Se mer

Feminvest – ett investerarnätverk för kvinnor.
Anders Haskel – Blir grymt rik på aktier
Jan  Bolmesson – Rika Tillsammans
Tobias Schildfat –  Vägen till din första miljon: Alla kan bygga en egen pengamaskin.

 

Sommarprat på Österlenfärd

I söndags tog make Pelle och jag en dagstur till Österlen och på vägen passade vi på att lyssna på pod-versionerna av några Sommar-program.

Magnus Ugglas prat cirklade runt hans bristande självkänsla som dels verkat ha grundats i barndomen av föräldrar som inte var närvarande och vidare  i vuxenlivet av obönhörliga skivrecensenter som tävlade i mobbning och överkorsade plus-getingar. Han är en riktig fighter, Ugglan. Idag älskad nationalskald men som inte riktigt vågar tro på press-kärleken idag…för det innebär väl att allt det elaka då, också var sant…?  Uggla spelar genomgående country-musik, väldigt trevligt!

Edward Blom öppnade  fönstret mot studentlivets fröjder, något han ägnat sig åt i många år… varför ta examen  för snabbt? Kanske lite långrandigt med alla festminnen, men passionerade människor är alltid intressanta att lyssna till.  Inte heller Blom har varit befirad från mörker i sitt liv . En utmattningsdepression sitter kvar som ett ömmande ärr. Musiken bestod mest av tyska pompa-låtar.

Sedan påbörjade vi Johan Rencks, Bert Karlssons och Ingvar Karlsson  sommarprat men fastnade inte riktigt för någon av dem.  Det fick bli ett avsnitt av den intressanta Krull&Kriminell som ger personliga inblickar från den kriminella världen. Man kan ha moraliska tankar kring de medverkande där, men framförallt är det spännande att höra hur andra valt att leva sina liv.

Att lyssna och även titta när man själv vill och har tid är fantastiskt!

I övrigt var Österlen relativt turistfritt och den undertecknad anser att vår bästa tid är just nu.

Att ge är att få tillbaka flerfaldigt

Vi har en växande grupp av utlandsveteraner i Sverige. Det är militär personal som varit utomlands och deltagit i fredsbevarande insatser för FN till exempel. Det är inte direkt någon picknick i parken. De ser lokalbefolkningens lidande och hamnar själva i svåra situationer. De blir anfallna; några har redan och kommer att dödas.

När man är hemma i Sverige igen är det inte ovanligt att personer drabbas av post-traumatiskt stress syndrom (PTSD). Mitt uppe i missionen fanns ett arbete att utföra, en kamratgrupp som stöttade, adrenalin som kickade hjärnan.  Väl hemma förstår inte omgivningen vad man gått igenom – varken familj eller vårdgivare. I drömmarna kommer otäcka bilder ikapp och ger oro och ångest. När en människa är under konstant stress får hon svårt att koncentrera sig och fatta långsiktiga beslut. Man orkar inte med ett vanligt jobb och hamnar I ekonomiska svårigheter. Van att skydda andra men kanske inte alltid sig själv lika bra, ber man inte om hjälp och skulderna eskalerar.

Veteran Rapid Reaction (VRR)  är ett ideellt initiativ fd. utlandsveteraner. VRR är till för att snabbt stötta dem som hamnat i ekonomisk knipa. Det är som en privat socialtjänst som delar ut ekonomiskt bistånd, kan man säga.

En person som behöver hjälp kontaktar styrelsen och beskriver sin situation. VRR gör rigorösa bakgrundskontroller och finner man att det finns ett hjälpbehov, upprättas ett anonymt ärende (tex VRR 123) och en beskrivning av syftet med insamlingen går ut till den c:a 10.000 medlemmar starka facebook-gruppen.

Vill man se godhet och medkänsla in action, ska man gå med i VRR. På bara något dygn samlar man tillsammans in hundratusentals kronor. Från 20-lappar till femsiffriga belopp. Stämningen är kärleksfull, stöttande, altruistisk. Att det är saligare att giva än att taga blir uppenbart när man läser i kommentarsfälten – människor älskar att få vara med och bidra till att andra får det bättre på detta direkta sätt.
Pengarna betalas sedan direkt till exemepelvis Kronofogdemyndigheten eller hyresvärden.

Jag tror att när välfärdsstaten förändras och social oro ökar, är det den här typen av nischade nätverk av solidaritet som kommer att ta över statens självpåtagna ansvar. Det är bra – det blir en mer direkt, påtaglig humanism mellan oss. Frågan är bara hur man ska kunna rättfärdiga världens näst högsta skattetryck när man måste finansiera samma sak två gånger.

Träna lugn i stormen

De senaste veckorna har vi nåtts av fasansfulla nyheter från Frankrike och  Tyskland, och krutdurken Turkiet har spätt på instabiliteten i Europa. Kontrasten mellan svensk högsommar och våldsvågen är surrealistisk. En man med semester-stubb som hängde över sin cykel på torget, uttryckte just det svårgreppbara i att sitta på sitt skärgårdsställe och då, i realtid ta del av statskupps- tweets från Ankara och Istanbul.

Det är lätt att dras med i känslostormarna när terrorn spränger in i våra vardagsrum. Rädsla för att själv drabbas av våld. Oro, ångest och sorg över att se medmänniskors lidande.

Känslorna får oss att överleva…

Psykologiprofessorn dr. Paul Ekman är en av världens ledande experter på känslor. Tillsammans med Dalai Lama har de kartlagt och visualiserat  människans fem grund-känslor: Glädje, avsky, ilska, rädsla och sorg. Känslor går igenom olika stadier som till exempel rädsla som kan spänna från nervositet till ren och skär skräck (terror).  Hot mot den egna säkerheten, ormliknande former eller åska kan utlösa rädsla. Vi reagerar på rädsla genom att t.ex undvika,tveka, älta eller skrika.
atlasKänslosystemet uppstod för vår överlevnad och det reagerar före tanken. Man springer när ett hot annalkas;  vid förälskelse kan omvärlden tycka att man beter sig huvudlöst. Känslor är nödvändiga men sätter också käppar i hjulen för både oss själva och andra när vi missförstår (känslodrivna) beteenden.

…men vi behöver lära oss reglera dem

Känslor är som vågor – de uppstår med olika intensitet, eller höjd, för att sedan dra undan igen.  Hur vi klarar av att hantera dessa vågor, beror på vår grundnivå, ”baseline” och  hur snabbt vi klarar att återgå till ett lugnt tillstånd efter höga känslovågor.

Vi har ett ansvar för att skapa en sund känslomässig livsmiljö för de runt omkring oss, men först behöver man själv bli medveten om sin inre miljö, hur den skapats och hur den kan omskapas. Våra största läromästare är familjen och de närmaste vännerna – på dem ser vi hur känslomässigt vältränade vi är.
Vi har också ett ansvar att att välja miljöer där vi mår bra. Miljöer som balanserar den känslomässiga utvecklingen; som inte trubbar av oss eller bränner ut oss.

Eftersom känslorna är instinktiva behöver vi träna på att gå emot en naturlig, nedärvd reaktion. Det är den där nanosekunden mellan att få en känsla och att agera på den som hela skillnaden ligger.

Men hur gör man då?

  • Man behöver börja studera sitt eget känsloflöde och notera tankarna som uppstår i olika situationer. Skriv en dagbok under en månad och ringa in de tillfällen då du reagerat känslomässigt utan någon direkt, giltig anledning. De tillfällena  avslöjar vad Ekman kallar ”Emotional Alert Database”, alltså präglingen  vi har med oss från tidigare erfarenheter. Dessa rör sig ofta kring teman – identifiera vilka teman som sätter igång dig. Nästa gång du kommer i en situation du vet triggar dig, var förberedd genom att träna din impulskontroll:  meditera eller känn in kroppen (kropsscanning). Alternativt avboka mötet/släktträffen tills du känner dig starkare.
  • För känslomässig balans behöver vi träna mindfulness 20 minuter om dagen, 4 dagar i veckan under 6 månader. Till skillnad mot att lära sig cykla behöver man fortsätta med detta under resten av livet. Precis som man håller muskler i trim, håller man känslor i schack.
  • Det bästa sättet att se hur våra känslor påverkar andra är att avläsa deras ansiktstuttryck; det speglar vårt beteende. Ser du lyckan i hans ögon? Besvikelsen i hennes kroppspråk?
  • Ett lite svårare men också effektivt sätt att läsa av sin egen känslobarometer är genom att lyssna in kroppen – när spänner sig musklerna, vart ökar kroppsvärmen, känner du svettningar? Scanna av dig själv med jämna mellanrum.
  • facesPaul Ekman och hans team upptäckte redan för 20 år sedan att vi kan förändra våra känslor genom att först förändra ansiktsuttrycket.  Den svåraste känslan att skapa genom ansiktet är glädje. Det är inte bara att le med munnen, utan även ögonen.  Våra allra minsta ansiktsuttryck tolkas blixtsnabbt av omgivningen – och allra särskilt av våra barn.  Fake it ’til you make it 🙂

Våra andliga ledare visar fredsvägen

Det viktigaste vi kan göra idag när media bombarderar oss med känsloaktiverande nyheter om våld och död är att behålla lugnet. Det handlar inte om att stoppa huvdet i sanden och bli passiv. Syftet med terrorism är ju att skapa paralys, rädsla och lidande, känslor som i sin tur aktiverar hämndlystnad. Det är just den spiralen man genom känslokontroll vill stoppa för att skapa bättre förutsättningar för att hitta långsiktiga, hållbara lösningar i orostid. Det första steget är att ta kontakt med sitt eget lidande och trösta det.

Den vietnamesiske, andlige ledaren Thich Nhat Hahn citerar i sin bok ”Bli fri från din rädsla med hjälp av mindfulness” , Buddhas ord:

Jag har sett djupt i sinnet hos olyckliga människor och bakom deras lidande såg jag en slipad kniv. Eftersom de inte ser den kniven hos sig själva har de svårt att hantera sitt lidande.

Thich Nhat Hahn manar till se den kniven också i sitt eget hjärta (databanken som Ekman talar om ovan) och att inse att lidande många gånger handlar om missförstånd – vi har inte hela bilden utan tolkar verkligheten utifrån de få parametrar vi ”ser”. Genom djupt lyssnande (deep listening) och medkänsla  med de sår som finns både i oss själva, och som är nedärvda i nationer, i generationer (krig, kolonialism, naturkatastrofer, epidemier etc.) , uppstår möjligheten att omvandla rädsla och vrede till helande relationer.

Dalai Lama (NY Times 160613: ”Why I’m hopeful about the world’s future) delar också ut medkänsla som medicin mot våldet. Trots vår tids stora utmaningar – klimatfrågan, krig och sociala spänningar till följd av flyktingströmmar, är hoppet stort inför framtiden. Människor under 30 år har en helt annan inställning till hur världen ska styras: Dialog som konfliktlösning, hållbar konsumtion och att omfamna globalisering möjligheter till fri handel och kulturellt utbyte. Goda nyheter säljer kanske inte lika bra som kickskapande negativa, men varje dag sker mirakel, bara man tittar efter dem.

Medkänslans revolution

dalai lamaMedkänsla (från latinets com’pati – med passion, känsla) är det mest radikala att ägna sig åt i dessa tider och det börjar inom var och en av oss. När vi lärt oss reglera negativa känslor och i stället odlar glädje och kärlek klarar vi också att vara kloka och aktiva deltagare i den tid vi lever i.

Det innebär inte att de som bryter mot våra lagar och skadar sina medmänniskor inte ska bära ansvar för sina handlingar. Det handlar om att upprätthålla integritet och ett civiliserat beteende så att vi även imorgon kan stå  för de handlingar vi gör idag. Hur upprörda och rädda vi än är. Vi behöver hjälpas åt att hejda oss ibland. Stanna Upp, Iaktta,  Förstå, Lära – sedan Agera Klokt.

Det handlar också om att medverka till att kommande generationer får det bästa känsloklimatet som går att skapa utifrån vår nuvarande kapacitet (varje generations iq ökar). Det innebär att vi aktivt måste ägna oss åt kvalificerad hjärngymnastik. Det är ansträngande och kräver ett livslångt engagemang som bland annat Paul Ekman lärt oss.

Och trots träningen kommer vi ändå att vara spydiga mot partnern, gnälliga mot barnen, döma grannen, vara självömkande och snarstuckna utan orsak. Men ibland, oftare och oftare – uppfattar vi hur den där icke-stöttande känslan sticker upp sin lilla nos och sätter fart mot de kretskort i hjärnan som sabbar friden och förstör relationerna, och plötsligt kan vi medvetet tänka – ”Nej, idag vill jag inte bli förbannad över att mjölken står framme”. Och så ställer vi bara in mjölken utan något drama och fortsätter dagen med ett stillsamt sinne.

För det är i det där mellanrummet mellan impuls och handling som freden bor, både induviduellt och internationellt.

 

Läs mer >>

Paul Ekmans känsloatlas

 

Filmmanus-frossa kickstartar skrivandet

Nu har Karel Segers filmmanus-kurs satt igång och den är riktigt, riktigt bra! (Och gratis! En läsare i hans fb-grupp undrade hur man skulle kunna lära sig allt om filmmanus gratis. Karel antog utmaningen… Läs mer här >>)

Det pedagogiska upplägget är suveränt. Man har en ”buddy” genom hela processen, en kompis som man kan bolla med och man hjälps åt för att dra varandra när det blir tufft. Min buddy är från Göteborg. Jag har inga problem med att förstå engelskan men tycker det känns bra att disktuera med henne på svenska . Kursen ges från Australien och av ca 120 deltagare är vi  3-4 svenskar. Minimalt med teori, egentligen bara ett par powerpoint-presentationer av synopsis och loglines – sen är det bara att se och göra själv.  Pågår i 180 dagar.
Segers planerar att dra igång en ny runda om ca en månad (augusti 2016).

Innehåll:

  1. Scriptorium: Som gamla munkar skriver vi under 100 dagar en manussida per dag för hanbild (12)d.
    Segers har plockat ut 20 toppmanus där man fått välja ett  (jag tog The Danish Girl). Att skriva för hand på det här sättet är för att rent praktiskt få in skrivformatet Fountain i kroppsminnet. Studier visar att handskrivning bland annat ökar inlärningen ocn man förstår ett ämne bättre.
  2. Var femte dag  får vi ett ca 100 sidor långt manus – första veckan var det pilotavsnittet av Breaking Bad, andra veckan Rocky – totalt kommer det att bli 20 stycken.Uppgifterna är att:
    a) Läsa manus,
    b) Skriva ett synopsis (Hela filmen med höjdpunkter) på max 500 ord,
    c) Skriva en logline (Essensen av filmen på en mening med 25 ord)
    Här är ett exempel på klassiskern ”Hajens” logline:

    When a small coastal town is shaken by a deadly shark attack, the local sheriff must take responsibility, and terminate the killing monster.

  3. Transkribera en film. Man tittar på en film och skriver scen för scen såsom det troligtivis står i manus – repliker, scenografi etc.
  4. Kreativt skrivande. Efter de första fasernas djupdykande i filmmakeri kommer det egna skrivandet att gå från ryggmärgen och inte huvudet. Genom att ha lärt sig hantverket rent organiskt kommer det gå som en dans att skriva egna historier.

Det här är en intensiv kurs som kräver mycket engagmang men den kommer också att ge resultat. Lite som boot camp för skribenter 🙂

I fler artiklar framöver kan du läsa mer om synopsis, loglines, dialog m.m.

Hitta manus och annat matnyttigt hos Adastra >>

Inflammationsdämpande kost förlänger livet

Under ett par veckor har jag haft  låg feber och värk i kroppen. Slutligen svullnade händer och fötter. Inflammation i kroppen, var läkarens dom och antiinflamatorisk medicin skrevs ut. Jag är ingen pillertrillare men för att i alla fall kunna fungera bestämde jag mig för att knapra upp dosen – och efter detta, på allvar börja äta antiinflammatorisk kost för att stödja immunförsvaret.

Redan för 15 år sedan skrev immunologen Sanna Ehdin i ”Den självläkande människan” om hur maten vi äter kan vara både hjälpande och stjälpande. Hennes korståg mot socker hånades då av både forskare och matindustri. Idag talar man i Sverige på allvar om sockerskatt, något som England, efter en aktiv kampanj av nationalkocken Jamie Oliver, snart införs (Sugar tax- How will it work).

Gomorron Sverige (160713 Tid: 07:51) berättar Bertil Marklund om sin nya bok ”10 tips: må bättre och lev 10 år längre”. Kroppens immunförsvar kämpar ständigt mot låg eller hög inflammation. Inflammation är ett kroniskt tillstånd beroende på fria radikaler som frigörs när cellerna tar upp energi. Denna naturliga process kan man bland annat motbalansera genom att tillföra vitaminer. Frukt, bär och sol är melodin. Resultatet är ett friskare och längre liv.

Att ta ansvar för sin egen hälsa är redan nu högsta prioritet. Sverige kommer varken att ha råd eller tillräckligt med personal för att hantera den kommande åldringsexplosionen. Var och en måste därför ta eget ansvar. Och det är dessutom helt möjligt att styra sitt livsöde på egen hand. Den senaste forskningen visar att enbart 10% av vår hälsa styrs av arvsanlaget – 90% kan vi påverka själva genom livsstilsval. Det finns liksom inga ursäkter längre.

Marklunds lista:

  1. Vardagsmotion. 30 minuters rask promenad. Stillasittande är lika farligt som rökning – lämna datorn med jämna mellanrum.
  2. Återhämtning. Ta time out, vila. Stress och bitterhet ökar inflammationen dramatiskt. Ett toppenbra sätt att återhämta sig är vid vatten. Forskningen visar att ljudet av och att titta på vatten lugnar hjärnprocesserna. 
  3. Sova. Alltifrån psykisk ohälsa till fetma hänger samman med sömnkvaliteten.
  4. Sola lagom. D-vitaminerna från 15-20 minuters solande motsvarar 50 glas mjölk.
  5. Ät dig frisk. Antioxidanterna i frukt och bär dödar de fria radikalerna.
  6. Välj rätt dryck. Vatten och små mängder alkohol.
  7. Ha koll på vikten. Den sk. äppelmagen skapar inflammation och drar av livsår.
  8. God tandhygien. Både för att kunna fördela maten på ett bra sätt, och att inte bakterier påfrestar immunförsvaret.
  9. Optimism. Att betrakta glaset om halvfullt adderar 7 år till livet. Det handlar om mental träning att börja söka det goda istället för det negativa i tillvaron.
  10. Gemenskap. Vi är sociala flockdjur och behöver varandra. Isolering och ensamhet gör oss sjuka. Gemenskap och delaktighet håller oss friska.

Tonårsdottern och jag hade redan börjat förbereda oss för ett grönare liv men min sjukperiod har gjort att vi lagt på ett extra kol…eller kål 😉  Skafferi och kylskåp är nu tömda på socker- och mjölprodukter. Det dags att på allvar äta  god och stödjande mat!

Drömmar behöver kompassriktningar för att slå väl ut

Drömmar är viktiga för oss människor. Vi behöver mål och mening med vår färd, annars tappar vi lust och motivation. När vi inte längre ser någon mening med vårt liv, inget hägrande Samarkand i framtiden – dör vi hellre. Själens hunger blir ibland så stor att den äter upp kroppens överlevnadsinstinkt.

Så hur ska vi då förhålla oss till våra drömmar? Hur får vi fatt i dem? Hur ska vi förverkliga dem? Finns det drömmar som gör sig bäst i fantasin men inte i verkligheten?

Andras drömmar riskerar dränka ljudet av våra egna

På macronivå är drömmar, eller modeordet – visioner, viktiga för att nå väljarskaror eller kunder. Politikern arbetar dagligen med att fantisera om en ljusnande framtid. Den som lyckas bäst med att få andra att se det hen ser, har sin inkomst tryggad. Vägen till målet är dock inte alltid enkel. Den behöver oftast manglas igenom så många kompromisser att det inte är mycket dröm kvar.

Idag har Miljöpartiet i Karlshamn bett om ursäkt för alla de löften som gavs i valrörelsen. När man vaknar till och sniffar morgonkaffet så är det som verkade så självklart i sömnen, inte lika genomförbart. Åtminstone inte för stunden. Man bör ha klart för sig att något linjärt tidsperspektiv inte gäller när man drömmer. Men våra årsringar smälter samman och en dag har man på nåt märkligt vis nått fram dit man önskade sig för så länge sedan. Så Miljöpartiet bör inte ge upp.

Andra drömmakare  på macro-nivå är mode- och underhållningsindustrin som lever på att förmedla livsstilar. Vem vill inte leva som George Clooney med snygga brudar och kapsylkaffe? Eller avmagrat som en Panos-modell i minibikini? Eller vill vi det egentligen? I allt buller och bång från alla möjliga  media är det svårt att veta vad man själv önskar.

Det är inte bara säljar-basunerna som stör utan även de nyvakna motrörelserna. Stina Wollter, konstnär, radiopratare m.m. driver ett instakonto där hon humoristiskt och hämningslöst exponerar sin helt vanliga kvinnokropp. En kropp som alla andra på badhusbesök jag minns från nåt kvartssekel sedan. En del med lite längre bröst, några med svart armhålehår, gropiga lår eller fasta rumpor. Unga och äldre kvinnor på lavarna utan några handdukar som skylde gravitation och arvsanlag. Idag är bilden av det enda som räknas som perfekt kropp, våldtagen av Photoshop och Stina gör alldeles rätt i att motarbeta Adobe-fasonerna.
Samtidigt, den ständiga åsiktsmaskinen åt det ena eller andra hållet – jag hör inget längre!

Målsökandet behöver grundas i ideal

För oavsett vad partiledarna i Almedalen visionerar om, projicerade, våta drömmar från baddräktsföretagen eller Stinas långa motståndsfinger mellan sina hyllade konstutställningar och älskade radioprat, så återstår den enda frågan som egentligen är av subjektivt intresse:

Vad ska just min jordevandring ha innehållit när det är dags för ett sista parti schack med döden?

Det är säkerligen åldern, men den senaste tiden har det blivit nästan feberaktigt viktigt att hitta ett högre mål, ett syfte – en dröm att manifestera. Det var som om de första fyrtiofem åren var en enda lång insamling av kartor med möjliga vägar att gå. Plötsligt inser man att det inte räcker med att ha ett kilo atlas i ryggsäcken. Det bränner under fotsulorna, det är dags att börja gå. Gå i en alldeles ny riktning. En ny dröm, ett nytt mål. Men vart?

Jag har absolut gjort långvandringar förr. Mot tunga akademiska mål där jag krälade uppför bergsidan för att glädjelöst slå ner flaggan på toppen. En del affärsmål som var helt galna, höll jag fast vid som en stendöv pitbull. Ibland är styrka och uthållighet en förbannelse; att släppa taget det enda sättet att vinna på.
Andra mål var mer flytande, som de socialt förväntade – vovve, villa, Volvo – jag rullade bara på.

Hus-gurun Brian Tracy lär oss att sätta upp mål inom sju områden med en tidsplan på 5 år:

  1. Karriären
    Jobbar du med det du tycker om?
  2. Familj och relationer
    Vem lever du med? Vilka är dina vänner?
  3. Hälsa
    Vikt och friskhet
  4. Ekonomiskt
    Sparande, ekonomiskt oberoende
  5. Lärande
    Det livslånga lärandet är nödvändigt. Vad och hur lär du dig för personlig utveckling och för att ligga i framkant i din bransch?
  6. Socialt
    Vad ger du tillbaka till lokalsamhället?
  7. Andlighet och harmoni
    När är du lycklig? Hur når du lugn och frid i din själ?

Gott så, men listan saknar en viktig ingrediens – grundläggande principer, eller värderingar som är ordet för dagen. För att kunna göra de rätta valen behöver man bottna i ideal värda att gå den där extra milen för. Och det är att hitta de där idealen som är det svåra i kråksången eftersom de ofta är ditkletade av andra – kulturen, mamma och pappa, kompisgänget.

För vad tjänar det till att uppnå drömmar som bryter mot ens innersta väsen? Ironin i att nästan gå i väggen medan man skriver en c-uppsats om självmedkänsla illustrerar detta väl. Att jobba 40 timmar i veckan och ha ytterligare 15 timmars pendlingstid men tycka att frihet är viktigast av allt,  är ett annat exempel på den dissonans som uppstår när det inre kolliderar med det yttre. Något som kanske till och med sker helt omedvetet. Nåt är fel men man kan inte riktigt sätta fingret på det.

Få men kärnfulla värdeord leder vägen

Att vaska fram vad som är helt oomkullrunkeligt för att man ska kunna se sig själv i spegeln, är bland det viktigaste av allt. Upptäcka det innersta kärnvärdet: vad måste resonera med mig för att jag ska ta ett jobb, välja en relation, rösta på ett parti, köpa en vara. Detta är ett arbete att ta på största allvar och något som måste göras i samtal med den egna inre rösten. Visst kan man tillsammans med andra fundera kring värdeord, men till syvende og sidst behöver man landa i sig själv.

3-5 ord räcker för att benchmarkera sin vardag och för att få en uppfattning om vilka drömmar som är värda att följa. På min egen topplista ha följande utkristalliserat sig:

Frihet, Enkelhet, Barmhärtighet (som i icke-dömande och nåd; i motsats till den inre kritikern).

Så utifrån sina grundord, vilka fungerar som klara kompassriktningar, kan man slänga alla kartor och idéer om vägar att gå. När livet bjuder upp är det lätt att välja jobb, partner eller samhällsprojekt att stötta, när norr är norr och söder, söder.

Idag kom antagningsbeskeden till Högskolan. Jag har fått plats på en fantastiskt spännande kurs i medling och konfliktlösning. Den rimmar väl med frihet både i den rättsliga och karriärmässiga aspekten. Men den krockar också med den aspekt av frihet som innebär att ha tid för annat, bland annat den manuskurs jag ser fram emot, en gammal dröm som leder vidare mot att någongång kunna skriva på heltid. Helt enkel skulle högskolekursen heller inte bli att genomföra, då den ges på campus Göteborg. Därför tackar jag nej för den här gången och litar till att valet är rätt och om det var menat så kommer tillfället åter i en eller annan form. Genom mitt val är jag också barmhärtig mot mig själv, jag lyssnar till vad jag faktiskt orkar i längden. Att välja bort är befriande när många drömmar står på rad.

  • Vilka ideal är viktigast för dig? Kärlek, hållbarhet, skönhet, lekfullhet, måttfullhet, samhörighet, långsiktighet….etc.?
  • Vilka drömmar följer då av att din inre kompass är kalibrerad?

Bara när drömmen är i linje med inre vakenhet är den värd att uppnå. Allt annat är illusioner.

 

Avslutningar ger möjlighet till pånyttfödelse

Idag slutar jag ett jobb och därmed börjar en månads ledighet innan nästa jobb tar vid. I morse lämnade jag över nycklar och telefon, fick vackra blommor och åt lunch med trevliga arbetskamrater. Många frågar vart jag ska ta vägen och önskar stort lycka till. Det märks att det är en uppbrottets dag. Man kopplar loss sig både känslomässigt och juridiskt – redan på morgonen var jag utslängd ur tidrapporteringssystmet.

I ren synkronicitet spelas det sista kapitlet – Slutet gott, allting gott ur Kajsa Ingmarsson”Den magiska gnistan” upp i bilen på vägen hem. Det handlar om avslut. Avslut som ett av det mest kraftfulla man kan göra för att ge utrymme för ny kreativ energi och som en chans att träna sig i tacksamhet för det som varit, oavsett hur det har varit. Alla erfarenheter är betydelsefulla för vår utveckling.

Ibland kan det vara smärtsamt att inse att man utvecklats åt olika håll. En gammal vänskapsrelation där man inte längre känner glädje och utbyte behöver rinna ut i sanden för att det ska ges plats för en ny. Det finns ingen orsak att hålla fast vid saker för gamla tiders skull. Eller när man nått ett högt uppställt mål. Klart man ska fira och vara stolt, men ofta är känslan då mättad och man vill lägga om på en helt ny kurs. Insikten om att var sak har sin tid och att då agera när relationer eller situationer spelat ut sin roll, är ett tecken på mognad och att följa sitt livs-flow.

Panta rei – allt flyter. Att ta emot det man får och tacksamt släppa när tid är, är livets dans. Mellan turerna: vila, reflektion och att njuta frukten av det hårda slitet. Det är nu ganska många år sedan professor Bodil Jönsson populariserade begreppet ”ställtid”. Det är den där viktiga komponenten för att få det inre att hänga med och reflektera över det som varit och det som komma skall – både mellan stora händelser – en skilsmässa, pensioneringen – och i vardagen. I bussen på vägen hem ställer hjärnan om från jobb till fritid.

Jag saknar redan alla mina arbetskamrater men vet i mitt hjärta att beslutet varit rätt. Min nygamla arbetsplats ligger runt hörnet från där jag bor vilket innebär att den pendlingstid jag tidigare haft nu kan användas till de kreativa projekt jag måste få arbeta med för att må bra. Det blir definitivt en sommar på lågvarv, men jag ska också börja en 6 månaders filmmanus-kurs. Jag har längtat efter att plugga filmmanus i flera år och nu har en helt unik utbildning dykt upp som ska bli så himla kul att dyka ner i.

Det kommer också bli mer tid för Sjöhäxan Magazine, ett projekt som ger mig mycket glädje. Tack för att du läser!

The end.