Du är alltid ett barn av din tid

Jag vet inte om det stämmer att Napoleon sade ungefär så här: ”Känn en man genom att känna tidsandan när han var 20 år” men det ligger mycket i det. Hjärnan präglas för livet under sina första år. Vi fastnar i musiksmak, matfavoriter, och bygger bara på mer och mer nostalgi kring våra ljuvaste minnen är från  ungdoms tiden (reminiscent bump).Ibland är moralen högstående och allt är förbjudet, ibland är man fri att göra vad man vill. I dessa tider sitter många barn på piedestaler och får banan sopad åt sig, i andra tider har de varit tredje klassens slavar. Pendeln går fram och tillbaka, och det är bra att lära sig försöka se samhällets svängningar för att förstå hur de påverkar oss och därmed kunna parera ytterligheterna. Ett skojigt exempel är 70-talets extremt utställda byxor, som många idag, förläget ångrar att de ens befattade sig med. Men det var den rådande trenden och det är svårt att stå emot det ”alla” tycker är rätt.

Resa mellan klasser

Var och när föddes du? I en välbärgad stadsdel, en nedsliten förort eller en stagnerad glesbygd? Flyttade ni ofta eller aldrig? Vår uppväxtplats har vi med oss för livet. Otaliga är klassreseskildringarna, hur man slogs från underläge eller genomskådade överklassen inifrån. Jag läste en gång en intervju med skådespelerskan Suzanne Reuter vars föräldrar flyttade vartannat år när hon var liten. Vissa människor skulle anse det vara påfrestande att ryckas upp med rötterna så ofta, men hon såg fördelar. Aldrig fastnade hon i en självuppfyllande roll (tönten, pluggisen, mobbaren) utan var fri i sin historielöshet gentemot de andra barnen. De hann liksom aldrig stämpla henne för livet.