Som 42- åring var jag färdig att söka en samtalsterapeut. Det var ju uppenbarligen något fel på mig. Medan alla andra lyckade 70-talister hade bil, villa och långtgående karriärer,  hankade jag mig fram på ströjobb och läste sporadiska kurser på högskolan med påföljande lån. I bagaget hade jag ett par yrkesutbildningar, påbyggnader och många års yrkeserfarenhet – så klart kunde jag få jobb om jag ville – men jag ville inte! Tanken på att tvingas inriktas på ett enda yrke, en enda karriär, en enda plats att gå till varje dag – gav mig djup ångest.

Så en dag gjorde jag som vanligt – lyssnade på en föreläsning över nätet, bläddrade i nättidningar, rådgav en väninna om relationsproblem på facebook och höll ett halvt öga på SVT Forum, ett intressant samhällsblock på förmiddags-tv. Självklart förbannade jag tyst mig själv för att aldrig kunna göra en sak i taget, alltid vara ”multi-tasking” och därmed utsätta mig för onödig stress. Sånt har jag förstås läst om, stress alltså. För övrigt läser jag allt: mjölkkartonger, Apotekstidningen, sköljmedlet, DN kultur. Inget ämnesområde är för litet, allt funkar: natur, kultur, samhälle, människoöden, matematik, design etc.  En ful ovana. En ovana som säkert skulle få in mig i det berömda kaklet – det var det jag alltid trott. Fast sanningen är den, att finns det något som totalt stressar mig så är det att göra en enda liten sak i taget under alltför lång tid.

Ett tag var jag faktiskt övertygad om att ha adhd eller add. Men när jag intresserat mig för något har det aldrig varit några problem att koncentrera sig. Jag har en ängels tålamod i timmar eller dagar eller veckor.  Problemet har varit att när det efter ett tag uppstått en känsla av mättnad, nu förstår jag detta område – då släpper jag det. Med en påföljande känsla av skam och skuld. Varför kan jag bara inte bestämma mig för en enda sak, någon gång?

Men en dag när jag hittade en artikel om något som kallas scanner-personlighet började hjärtat att dunka i kroppen! Det är ju detta jag är, felet är inget fel utan en personlighetstyp! Scanner, multipotentionalite, renässansmänniska, generalist- kärt barn har många namn.

Vi  som kanske framstår som hoppjerkor  är i själva verket en liten och  unik del av mänskligheten som är mångfacetterad och obegränsad. Eftersom vi obehindrat rör oss i olika samhällslager och mellan olika discipliner blir vi duktiga på att se helheter, förstå olika typer av människor och i detta sammelsurium av mönster och kunskap uppstår nya idéer och innovationer.

Man kan beskriva oss som bin som aldrig stannar kvar på samma blomma hela tiden utan har en uppgift att samla nektaren från ängens alla blommor. Och det bästa av allt:  när vi accepterar och blir trygga i de vi är,  bjuder vi hela världen på honung 🙂

 

Refuse to choose – Scanners must use all their gifts (Barbara Sher)

Lästips!

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *