”Vi människor behöver veta varifrån vi kommer och vart vi är på väg –
för att inte fastna i oväsentligheter – och till slut i ytlighet och grymhet.”
Eva Sternberg, hjärnforskare

Människan är ett flockdjur

Eftersom människan är ett flockdjur är hon beroende av sin familj – på gott och ont. När en eller flera individer inte fungerar av olika skäl, skapas oro och ångest på ett djupare plan än när man hamnar i konflikt med utanförstående.

Alla har en släkthistoria att lära känna och bli vän med, för att sedan integrera den som en del av jaget. Har man inte någon kontakt med länkarna i kedjan innan, blir man själv försvagad och den bristen för man sedan vidare i kedjan. Även när man bryter kontakten med t.ex. en mamma eller bror i nutid så påverkas man omedvetet av sitt släktband. Ibland kan det dock vara helt nödvändigt att bryta med familjemedlemmar eftersom energiförlusten att ha dem kvar i sitt liv är för stor. Det handlar om självmedkänsla, att göra det som är gott för den egna sinnesfriden. Med tid och djupare insikt kanske medkänslan även kan omfamna släktingen man inte klarar av att hantera, men det är en process som måste få ta sin tid.

Ett oerhört spännande och fruktbart sätt att lära känna sig själv och sitt arv är att släktforska. När man släktforskar upptäcks mönster som överförs från generation till generation. Mönster som man kanske uppfattar som en personlig defekt men som egentligen kommit både som genetiskt och socialt arv.

Gör ett släktträd

Genom att rita upp sitt släktträd får man en god överblick på återkommande (ofta skamtyngda) teman skilsmässor, våld, missbruk, föräldralösa och bortadopterade barn, men även de goda cirklarna såsom kloka gummor och gubbar, yrkesskicklighet, hjälpare etc. Som en detektiv nosar man sig fram mot klarhet och lindring; fördelar ansvaret på kulturväxlingarna och tidsandan, i stället för att bära allting själv i form av inre kritik över sina tillkortakommanden. Det är inte att smita, det är att våga gå bortom ytlig, förväntad späkning till sann försoning med de som var före i livets kedja, och de som kommer efter.

Så sätt igång och pumpa dina gamla släktingar på hur det sett ut bakåt i familjen. Gör ett släktträd för hand eller kanske på www.myhertiage.com. Här finns en guldskatt begravd över hur det kommer sig att ditt liv ser ut som det gör, och hur du medvetet kan ändra riktning! Du är din historia men den behöver inte styra ditt liv!

Murray Bowens
teori om familjen som ett system där alla sitter samman, är mycket intressant. Läs mer: Bowenföreningen Sverige, Kerstin Sofia Andersson

Syskonpositionens betydelse

Har du syskon så präglas du av vilken position i syskonskaran som är din. Det klassiska storasykonet tar tidigt ansvar och blir ofta chef som vuxen. Hon är van att delegera och fatta beslut. Mellanbarnet är den borne diplomaten mitt i stridigheterna. Hon kan ibland känna sig osedd där i stormens öga. Minstingen får allt serverat och uppfostras mycket mer slapphänt av föräldrarna som nu har vanan inne, är lite äldre och har sänkt uppfostringskraven till storasyskonens förtret – ”När vi var små fick vi aaaldrig göra det Lillan får”.

Jag är ett endabarn i tredje generation (och min dotter i fjärde generation…) Mina föräldrar är alltså också endabarn likaså min mormor. Det har givetvis präglat oss och dessutom förstärkts genom den miljö som uppstår när man levt utan syskon 100 år! Endabarn är oftast betraktare och är inte vana vid att ta konflikter med andra – vi har ju inte haft de där andra barnen att dagligen träna på. Många gånger väljer endabarn ensamarbeten som författare eller egenföretagare, jobb som inte kräver så mycket samarbete med andra. Det finns ett stort behov av egentid vilket kan vara svårt för en partner att förstå som kanske vuxit upp i en bullrig gemenskap. Som endabarn kan därmed styvfamiljen bli extra svår för att hantera, just på grund av att för mycket folk runt omkring är ”störande”.  Det kan också vara svårt att tolka barns kanske harmlösa syskonbråk. Å andra sidan kan människor från stora bullriga familjer känna stor stress när det är för tyst och inga andra människor finns att interagera med.

Det finns mycket intressant att lära och förstå i syskonfrågan. Läs gärna boken ”Äldst, yngst eller mittemellan” av Elisabeth Schönbeck. Den är lättfattlig och full med aha-upplevelser.