Karlskronaantologin

Introduktion till Karlskrona-antologin

Inspirerad av Edgar Lee Masters “Spoon River Antologin” har jag skrivit korta, mustiga berättelser från en kyrkogård i Karlskrona. En gång i veckan publiceras hela sanningen om några av de människor som faktiskt kunde ha levt i den lilla staden vid havet .

Lyssna här på bakgrunden till projektet med ett utdrag ur originalet Spoon River Antologin – Apotekare Trainor.

Prolog: Karlskrona antologin

I rad, på rad, på rad vilar småstadens giganter och bundsförvanter. Också de mindre inflytelserika ligger där i kvarteren med sina hemligheter. Om man i novemberaftonens skumhet i sakta mak vandrar upp och ner över de slarvkrattade gångarna, kan man, om vinden ligger rätt, höra röster från både förr och nu.

Det är mänskligt att vilja älta såväl sina tillkortakommanden som segrar men ingen tänkte väl att det skulle uppfattas där i den tjocka disen. Men jag har alltid varit den snokande typen. Kunde aldrig låta bli att lägga örat mot väggar eller dra till mig handskrivna brev ur andras lådor.

Än sen? Vem skulle störas av dessa enkla anteckningar, avsedda enbart för mina egna ögon? Jag vill inget ont, inget ont alls. Det här är bara folket från kyrkogården såsom jag hört dem.

Tussan Karlgren, Olycksbarn

[…Det var nästan så att hon kände ett litet styng av lycka när hon knöt en snara av det grådaskiga repet som hon av en slump hittat i ett av de uppbrutna källarförråden två trappor ner. Takkroken verkade gedigen och utan någon större ceremoni klev hon upp på bordet som var ställt direkt till vänster om den linje som skulle behövas för ett väl avvägt nackbrott.]

Sven Björkbo, Pillemausare

[…Min siste son, August kom felvänd till världen och blev aldrig riktigt klok i huvudet. Det var ren välgörenhet av varvsbolaget att låta honom vara med inne på enklare springjobb. För sakta gick det och inte alltid var det helt rätt.]

Kerstin Månsson, Hemmafru

[…Kyssen fick mig att tystna. Och när hans fylliga läppar fortsatte ner över halsen, för att smeka mina bröst bakom det lätta bomullstyget i blusen, sa jag inget. Men mina händer gav lov när de smög sig runt hans silkesnacke. Och jag fortsatte vara tyst när han tog mig i sin famn och drog mig sittandes upp över sitt kön och vi doldes under min vida, blommönstrade kjol.]

Den okände skeppsgossens grav

[…De första åtta åren bodde jag i fattigstugan med de gamla och galna. Att skrivas in på skolfartyget Jarramas var faktiskt en förbättring av läget, trots allt. Och fast att de äldre pojkarna gärna roade sig med att slåss och reta oss yngre, ja även trycka ner oss i lönskaläge, så fick jag som ett hem till slut. Somrarna till havs och vintrarna i land. Skeppslivet var stabilt och tryggt.]

Anders Andersson, Arbetslös

[…Det skulle ta ända till mitten av juli innan ett reklambud reagerade på lukten och fick syn på de svartnade tårna genom brevlådespringan, och en av sommarvikarierna hos Karlskronahem fick bistå polis och Fonus med huvudnyckeln.]

Gabriel Holgersson, Skådespelare

[…Jag stod där på scenen, den sista kvällen, ovetandes om hur alla mina ränker och strategiska spel i ett kusligt sammanfallande skulle slå ner så illa att det slutade med min död. Det var ytterst förvånande då jag redan som barn, av min salige far, tränats till excellens i duperingens ädla konst.]

Jan Jönsson, Kapten

[…Den 15 år yngre Bella som i många år skött markservicen under Jan Jönssons långresor hade njutit av friheten och statusen som kaptensfru. Nu när gubben var hemma hela dagarna, drevs hon till ett tyst vansinne.]

Stina Andersson, Bagerska

[Som vi lekte alla somrar vid den södra havskanten! De räkor och spigg vi fick upp med våra bara händer planterades in i klippskrevornas småsjöar. Den gnistrande solen gav oss lika brungräddade ansikten som fiskegubbarnas, men vid den tiden hade ingen av oss fått samma fåror. Och aldrig jag som dog ung.]