Till min unge

Jag älskar dig.

Du är värdig att vandra på planeten.

Av alla möjliga kombinationer av spermier och ägg, av alla sekunder i Universums historia så skapades du av några få grundämnen. Du är Gud på marken. Du är alla kemiska substanser i perfekt kombination. Ditt DNA är mitt och när du får barn kommer du leva genom dem, såsom du lever från den första lilla amöban fick liv.

Du är magisk, unik och alldeles, alldeles oersättlig den dagen du dör. De kan ju prata om parallella universa, men här och nu är du allt vi känner till, allt vi kan ta på, skratta med, hålla om, älska, förundras över. Du är här bara för ditt eget höga nöjes skull men du är också en del av mänskligheten. Jag begär inte att du ska uppfinna något som löser energifrågan, eller tar fram botemedel mot cancer. Jag begär bara att du ska leva ditt liv så mycket du bara kan att när du dör så ska du säga till dig själv:

”Fan vad bra jag gjorde det! Jag var sann med mig själv. De jag skadade på vägen är jag kvitt med nu. De jag älskade bär med mig i sina hjärtan.”

Du är ung nu. Du ska skaffa dig alla erfarenheter man kan. Du ska känna livet i dig som Lisabet sa till Madicken.

Av mig får du nu några life hacks, så du kan maxa din resa. Så du får de bästa förutsättningarna för att överleva, minska skammen och våga gå de extra milen på de dolda stigarna.

Det här är mitt finslipade svärd så du får hjälp att slakta dina drakar. Det här är min kärleksdryck som ska hålla dig stark och i linje med den du kan bli.

Du måste hitta din egen väg min älskling, men jag är med dig såsom du alltid är med mig. Såsom jag försöker vara ett bra föredöme för dig. Göra misstag, säga fel, fucka upp men också vara alldeles magnifik, lysande och som en jättestor fjäril breder ut sina färggranna vingar.