Antalet ledarskapsmetoder är överväldigande och man behöver hitta sin egen som fungerar. Som ny chef har jag sökt ett förhållningssätt som skulle fungera i alla sitiuationer. Det som visat sig allra lättast i längden är att hålla sig till den gyllene regeln som grundprincip – var mot andra som du själv vill bli behandlad. Man kan förmedla både negativa och positiva saker om man utgår från hur man själv skulle vilja få dem till sig.
Personligen arbetar jag mycket med att tämja den inre kritikern som vi alla har med oss i mer eller mindre grad och som skapas tidigt i livet.
Jag har ganska nyligt kommit och minnas ett barndomsminne från ungefär tio års ålder. Vi åkte skidor med klassen och läraren hade tydligt instruerat att vi inte fick åka förbi den markering för avstigning när vi åkte liften. Men jag åkte längre, kanske för att jag gjort så de gånger vi varit i fjällen innan och jag ville visa mig på styva linan. När läraren, som var en person jag respekterade djupt och tyckte väldigt mycket om, fick se detta blev hen vansinnig (troligen av rädsla eftersom hen hade ansvaret över hela gruppen) och skällde ut mig inför hela skidbacken. Det var en fruktansvärd upplevelse som sitter som ett kroppsminne – denna känsla av att vara så totalt misslyckad och värdelös. Hen reagerade säkert med ryggmärgen men vi kan hjälpa till och rätta till varandra på så olika sätt.
Feedforward är ett ganska nytt begrepp som syftar på att inte älta det som gick fel förut – feedback, utan hur det ska bli bättre nästa gång. Det gör man genom att grunda sig i medkänslans princip, genom att söka framtida växt, inte genom att kväva varandra när vi gör de mänskliga misstag vi alltid gör.
Läs mer:
How the golden rule melts away management hurdles
