Författarskap består av två pelare:
- Den flödiga, fria, kreativa skrivprocessen
- Den strikta, systematiska redigeringsprocessen
Det finns många sätt att sparka igång och vara i skrivprocessen. Skapa en särskilt plats – mental eller fysisk, skriva i grupp, göra olika skrivövningar för att bara nämna några. Redigeringsprocessen däremot, den är väldigt tydlig och bara att följa utan krusiduller.
För att det skrivna ska komma till sin rätt krävs att läsupplevelsen inte avleds av irritationsmoment såsom stavfel, syftningsfel, felvalt typsnitt (både storlek och sort) samt rena språkfel. Därför bör man låta en professionell korrekturläsare göra den slutliga checken innan publicering, åtminstone av större verk. I någon grad är man alltid blind för sin egen text och ett par fräscha, nya ögon är därför nödvändigt.
Sedan 1947 har Språkrådet gett ut Svenska Skrivregler, rättesnöret för hur det svenska språket i detalj ska hanteras. Ingen seriös skribent klarar sig utan denna bibel när man byter skrivarhatten till redaktörshatten. Hur var det nu med indrag? Citationstecken? Kommatering?
Med tiden sitter förstås mycket att grammatik och korrektur i fingrarna och det mesta blir rätt redan medan man skriver – övning är som bekant det enda som ger färdighet. Men det skadar inte att slänga en flukt i skrivreglerna vid minsta tveksamhet. Låt inte fåniga småfel förstöra mästerverket! Gör så mycket rätt du kan från början, och låt ett proffs göra sista finslipet.
Typsnitt är en signal
Visst är det underbart med alla vackra och roliga sorter som finns att välja på? Att scrolla genom ordbehandlingsprogrammets teckenlista är som att gå i en gigantisk godisaffär. Det gäller dock att använda omdömet, särskilt när det gäller brödtext.
I den trevliga P1-podden Typo berättas bland annat om hur skärande det kan kännas när serie-teckensnittet comic sans användes i ett brev från begravningsbyrån. Val av typsnitt signalerar alltid något. Det är ingen slump att exempelvis medlemmarna av kungahuset alla har personliga och respektingivande monogram att strössla på brevpapper eller kuddvar.
Med typsnittet Bodoni däremot, signalerar du klass och stil. Det skapades för att i text förhärliga furstar och kungar under 1700-talet, gick över till att användas i tidningars rubriker (Dagens Nyheter hade det i många år) för att under 1980-talet annekteras av modemagasinen.
I boktext är fortfarande Times New Roman att föredra, anser jag. Serifferna, fötterna, gör att ögat kan vila under läsningen.
Vilket är ditt favvo-typsnitt?
