När jag redigera manus märker jag ofta att författare vill skriva ut exakta tidpunkter.
“Kalle vaknade kl. 4:20”
I en text om kanske 50 000 ord kan det bli många “Han åt lunch kl 12:15”, “De möttes kl. 20: 45 utanför operan” etc.
Enda gångerna det är av intresse med exakta tidpunkter är:
1) Tidpunkt för dödens inträffande
2) Om det verkligen är på sekunden som hjälten måste vara i mål med något som i “Tillbaka till framtiden”.
3) Någon med extremt kontrollbehov ska beskrivas
I övrigt gestaltar man tid på dygnet:
Kalle vaknade i ottan.
Tuppen hade inte börjat röra på sig, när Kalle redan drack sitt morgonkaffe.
Klockan ringde så tidigt att det var först i duschen som Kalle öppnade ena ögat. Och det var bara för att försöka hitta tvålen.
I filmmanus är tidpunkten mer en del av miljöskildringen, i princip handlar det bara om vilket ljus scenen ska ha och eventuellt vilka kläder karaktärerna ska ha på sig. Det är sällan den exakta tidpunken är viktig. Bara när det är filmens premiss som i “Groundhog Day”. Klockan ringer samma tidpunkt varje morgon – och samma dag återupprepar sig.
Men de flesta filmscener skrivs bara med dag eller natt. Ibland morgon, kväll.
INT. New York, Batmans lägenhet. Dag.
Och för guds skull, förkortningen kl. är förbjuden! Skriv ut hela ordet: “Vi sågs klockan tolv” eller “Bion slutade inte förrän klockan 23”.
