Drömmar behöver kompassriktningar

Drömmar är viktiga för oss människor. Vi behöver mål och mening med vår färd, annars tappar vi lust och motivation. När vi inte längre ser någon mening med vårt liv, inget hägrande Samarkand i framtiden – dör vi hellre. Själens hunger blir ibland så stor att den äter upp kroppens överlevnadsinstinkt.

Så hur ska vi då förhålla oss till våra drömmar? Hur får vi fatt i dem? Hur ska vi förverkliga dem? Finns det drömmar som gör sig bäst i fantasin men inte i verkligheten?

Andras drömmar riskerar dränka ljudet av våra egna

På macronivå är drömmar, eller modeordet – visioner, viktiga för att nå väljarskaror eller kunder. Politikern arbetar dagligen med att fantisera om en ljusnande framtid. Den som lyckas bäst med att få andra att se det hen ser, har sin inkomst tryggad. Vägen till målet är dock inte alltid enkel. Den behöver oftast manglas igenom så många kompromisser att det inte är mycket dröm kvar.

Här ber Miljöpartiet i Karlshamn om ursäkt för alla de löften som gavs i valrörelsen. När man vaknar till och sniffar morgonkaffet så är det som verkade så självklart i sömnen, inte lika genomförbart. Åtminstone inte för stunden. Man bör ha klart för sig att något linjärt tidsperspektiv inte gäller när man drömmer. Men våra årsringar smälter samman och en dag har man på nåt märkligt vis nått fram dit man önskade sig för så länge sedan. Så Miljöpartiet bör inte ge upp.

Andra drömmakare  på macro-nivå är mode- och underhållningsindustrin som lever på att förmedla livsstilar. Vem vill inte leva som George Clooney med snygga brudar och kapsylkaffe? Eller avmagrat som en Panos-modell i minibikini? Eller vill vi det egentligen? I allt buller och bång från alla möjliga  media är det svårt att veta vad man själv önskar.

Det är inte bara säljar-basunerna som stör utan även de nyvakna motrörelserna. Stina Wollter, konstnär, radiopratare m.m. driver ett instakonto där hon humoristiskt och hämningslöst exponerar sin helt vanliga kvinnokropp. En kropp som alla andra på badhusbesök jag minns från nåt kvartssekel sedan. En del med lite längre bröst, några med svart armhålehår, gropiga lår eller fasta rumpor. Unga och äldre kvinnor på lavarna utan några handdukar som skylde gravitation och arvsanlag. Idag är bilden av det enda som räknas som perfekt kropp, våldtagen av Photoshop och Stina gör alldeles rätt i att motarbeta Adobe-fasonerna.
Samtidigt, den ständiga åsiktsmaskinen åt det ena eller andra hållet – jag hör inget längre!

Målsökandet behöver grundas i ideal

För oavsett vad partiledarna i Almedalen visionerar om, projicerade, våta drömmar från baddräktsföretagen eller Stinas långa motståndsfinger mellan sina hyllade konstutställningar och älskade radioprat, så återstår den enda frågan som egentligen är av subjektivt intresse:

Vad ska just min jordevandring ha innehållit när det är dags för ett sista parti schack med döden?

Det är säkerligen åldern, men den senaste tiden har det blivit nästan feberaktigt viktigt att hitta ett högre mål, ett syfte – en dröm att manifestera. Det var som om de första fyrtiofem åren var en enda lång insamling av kartor med möjliga vägar att gå. Plötsligt inser man att det inte räcker med att ha ett kilo atlas i ryggsäcken. Det bränner under fotsulorna, det är dags att börja gå. Gå i en alldeles ny riktning. En ny dröm, ett nytt mål. Men vart?

Jag har absolut gjort långvandringar förr. Mot tunga akademiska mål där jag krälade uppför bergsidan för att glädjelöst slå ner flaggan på toppen. En del affärsmål som var helt galna, höll jag fast vid som en stendöv pitbull. Ibland är styrka och uthållighet en förbannelse; att släppa taget det enda sättet att vinna på.
Andra mål var mer flytande, som de socialt förväntade – vovve, villa, Volvo – jag rullade bara på.

Hus-gurun Brian Tracy lär oss att sätta upp mål inom sju områden med en tidsplan på 5 år:

1. Karriären
   Jobbar du med det du tycker om?
2. Familj och relationer
   Vem lever du med? Vilka är dina vänner?
3. Hälsa
   Vikt och friskhet
4. Ekonomiskt
   Sparande, ekonomiskt oberoende
5. Lärande
   Det livslånga lärandet är nödvändigt. Vad och hur lär du dig för personlig utveckling och för att ligga i framkant i din bransch?
6. Socialt
   Vad ger du tillbaka till lokalsamhället?
7. Andlighet och harmoni
   När är du lycklig? Hur når du lugn och frid i din själ?

Gott så, men listan saknar en viktig ingrediens – grundläggande principer, eller värderingar som är ordet för dagen. För att kunna göra de rätta valen behöver man bottna i ideal värda att gå den där extra milen för. Och det är att hitta de där idealen som är det svåra i kråksången eftersom de ofta är ditkletade av andra – kulturen, mamma och pappa, kompisgänget.

För vad tjänar det till att uppnå drömmar som bryter mot ens innersta väsen? Ironin i att nästan gå i väggen medan man skriver en c-uppsats om självmedkänsla illustrerar detta väl. Att jobba 40 timmar i veckan och ha ytterligare 15 timmars pendlingstid men tycka att frihet är viktigast av allt,  är ett annat exempel på den dissonans som uppstår när det inre kolliderar med det yttre. Något som kanske till och med sker helt omedvetet. Nåt är fel men man kan inte riktigt sätta fingret på det.

Få men kärnfulla värdeord leder vägen

Att vaska fram vad som är helt oomkullrunkeligt för att man ska kunna se sig själv i spegeln, är bland det viktigaste av allt. Upptäcka det innersta kärnvärdet: vad måste resonera med mig för att jag ska ta ett jobb, välja en relation, rösta på ett parti, köpa en vara. Detta är ett arbete att ta på största allvar och något som måste göras i samtal med den egna inre rösten. Visst kan man tillsammans med andra fundera kring värdeord, men till syvende og sidst behöver man landa i sig själv.

3-5 ord räcker för att benchmarkera sin vardag och för att få en uppfattning om vilka drömmar som är värda att följa. På min egen topplista ha följande utkristalliserat sig:

Frihet, Enkelhet, Barmhärtighet (som i icke-dömande och nåd; i motsats till den inre kritikern).

Så utifrån sina grundord, vilka fungerar som klara kompassriktningar, kan man slänga alla kartor och idéer om vägar att gå. När livet bjuder upp är det lätt att välja jobb, partner eller samhällsprojekt att stötta, när norr är norr och söder, söder.

Idag kom antagningsbeskeden till Högskolan. Jag har fått plats på en fantastiskt spännande kurs i medling och konfliktlösning. Den rimmar väl med frihet både i den rättsliga och karriärmässiga aspekten. Men den krockar också med den aspekt av frihet som innebär att ha tid för annat, bland annat den manuskurs jag ser fram emot, en gammal dröm som leder vidare mot att någongång kunna skriva på heltid. Helt enkel skulle högskolekursen heller inte bli att genomföra, då den ges på campus Göteborg. Därför tackar jag nej för den här gången och litar till att valet är rätt och om det var menat så kommer tillfället åter i en eller annan form. Genom mitt val är jag också barmhärtig mot mig själv, jag lyssnar till vad jag faktiskt orkar i längden. Att välja bort är befriande när många drömmar står på rad.

• Vilka ideal är viktigast för dig? Kärlek, hållbarhet, skönhet, lekfullhet, måttfullhet, samhörighet, långsiktighet….etc.?
• Vilka drömmar följer då av att din inre kompass är kalibrerad?

Bara när drömmen är i linje med inre vakenhet är den värd att uppnå. Allt annat är illusioner.